Ta för dig!

Elvis (En söt liten pudel) springer runt fötterna på mig nu och är full av liv.
En liten hundvalp som är ny till världen och är fullt
upptagen med att upptäcka vad livet har att ge
och njuta av allt det goda. Han älskar verkligen varje
sekund som går och tar vara på den som om det var
den sista han hade. Han har så mycket att upptäcka,
undersöka och leva för. Han smakar på allt och ibland
blir det lite fel..men då får jag eller Husse visa honom rätt
och visa vad som är fel. Ibland märker Elvis på en gång att
det här går nog inte äta (en kabel eller nåt) men ibland tror
han att det är bra för honom (tex kattmaten) bara för att
det smakar så gott. Han tänker inte på sin lilla känsliga valp mage
just då han ser den smaskiga kattmaten med kräftsmak.
Men Matte förstår och visar vänligt hans skål med mat och
då äter han från sin skål. När han har busat, ätit och varit igång
så vill han ligga vid någons fötter eller komma upp i min famn
och sova...vila..vilket han gör ofta. Ibland kommer han bara för att
få bekräftelse att jag, Husse eller lillmatte älskar honom.
"Oj, jag råkade kissa på er nya matta, får jag komma till er ändå?"
Självklart får han det.

Så är det med oss och Gud också. När vi blev frälsta och var som barn
i vår tro. Då var vi fulla med liv och riktigt lyste om oss.
Vi ville ta del av allt som Gud gav. Varje sekund var värdefull.
Vi, åtminstone jag gick på så många möten som
möjligt och ville inte missa nåt. Jag vittnade överallt om min tro.
På skolan, i radio, på olika möten osv. Jag vill ge allt och ta emot
allt från Gud. Men jag hade också förstånd att stilla mig
inför Gud. Att gå till honom och vila, hämta kraft och njuta av hans kärlek.

Men vad händer med oss med åren. Vi tror på Jesus och går
till kyrkan..även om det inte är lika ivrigt nu som då.
Men tar vi emot allt som Gud vill visa oss.
Självklart är det mycket som nyfrälst (litet barn/valp)
att lära sig och allt är så nytt och spännande då.
Men har vi tappat vår nyfikenhet..vår iver att få mer från Gud.
Vi kanske nöjer oss med vår frälsnings upplevelse, vårt
andedop, en stark upplevelse av Gud på nåt möte för länge sen,
eller vad det nu är. Men Gud har så mycket mer att ge.
Han vill visa oss nya saker. Det andra var bara grunderna..nu vill han att vi
ska växa till så vi kan få ut mer av vad Gud vill ge oss i livet.
Vi måste våga ta för oss av det Gud ger och inte nöja oss med
det vi har fått. Våga smaka och se att Gud är god.
Elvis smakar på det mästa som jag skrev..han är nyfiken och vill lära sig
mer. Han är fortfarande på grunderna. Om ett tag vet han att den vita sladden
smakar lika illa som den svarta. Men attdet finns annat som är både godare
och tillåtet att äta på. Vi måste våga smaka. Vi har nog redan lärt oss
det självklara som vi inte ska göra. Från början gjorde vi fler fel saker.
Men vi måste fortsätta växa..fortsätta att ta för oss. Om vi med ett uppriktigt
hjärta vill gå med Gud och på hans väg så leder han oss rätt.
Men vi måste våga gå..måste våga ta för oss av det Gud vill ge oss.

När vi gör fel så kan vi ändå komma till Gud precis som
Elvis gör. Vi kan komma upp till Guds famn och
säga förlåt. Gud älskar oss och vi är hans barn.
Vi behöver inte försöka dölja det som gick fel.
Gud vet redan om det men älskar oss lika mycket för det.

Kryp upp i Guds famn och njut av hans kärlek.
Ta del av hans kärleksfulla fadersfamn
och hans förlåtelse. Och även då du inte har
gjort fel kan du komma till honom.
Vila vid hans fötter eller ännu bättre i hans famn.

Gud välsige dig!

Kram Maigelica.