Rädsla och frid

Du har områden du inte vågat eller velat utforska i ditt inre. Det som du stängt in där har fått ett liv av sig själv och det känns som om det inte finns något som skulle få dig att vilja ta itu med det.

För mig var gråten ett monster som jag hade låst in i en fängelsehåla i mitt inre. Under alla år hade det monstret vuxit till oanade proportioner och jag ville verkligen inte släppa ut det för jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle överleva det. Alla ogråtna tårar och all smärta som jag aldrig gett uttryck för var lagrade där inne.

De områden som du har låst ordentligt om kan vara vilka som helst, men de hindrar dig från att bli allt det du skulle kunna vara. De står i vägen för din utveckling som människa.

Om du vet vilket område du behöver befria i ditt inre, så kan du ta hjälp av någon som du litar på och gå igenom det som hänt för att du skulle låsa om dina upplevelser och känlsor.

Någon har sagt att känslor som inte fått uttryck blir betryck och jag är övertygad om att det stämmer. Alla de känslor vi har som vi inte vill låtsas om är det som gör att vi inte mår bra. De får ett eget liv inom oss och lever tills vi avlivar dem.

Hur kan man avliva monster då?

Genom att dra fram dem i ljuset. Monster kan bara leva i mörker. Allt det vi drar fram i ljuset och avslöjar så att sanningen kan få ta deras plats, dör omedelbart.
Det är riktigt häftigt att se hur monstren får lov att krympa ihop och försvinna när de blir avslöjade.

Olika rädslor är ofta sådant som tar mycket plats i vårt inre och det tar enormt med kraft att hålla dem i schack. Därför är det bättre om du vill och vågar släppa ut dem och se till att de hamnar i ljuset för då ser du hur de krymper bort och försvinner. Guds sanning får ersätta lögnerna som du lurats tro på som sanningar och det äkta får ersätta det falska. Det är sanningen om alltings verkliga tillstånd som sätter oss fria.

För att det ska fungera behöver vi vara villiga att göra denna inre resa - gärna tillsammans med någon vi litar på och har förtroende för. Gud är god och Han kommer att hjälpa dig igenom så att du blir starkare än du varit tidigare och mer fri än du kunnat drömma om.

Frid i rikt mått till dig från nådens tron!

Anna*




Anna jag tror att det är just precis så som du skriver...
Att det vi har gömt på insidan behöver lyftas fram i ljuset för att få en annan kraft i våra liv, eller att vi tvärtom klär av dessa gömmors kraft..

Men ibland tänker jag också så, att vi kan gå med en viss föreställning om oss själva och ha vissa bilder av oss själva i vårt inre som inte alls stämmer överens med hur andra ser på oss. Så länge vi själva bara ser oss och inte låter någon annan se oss så har vi en viss bild av oss, och den lever vi med kanske ända tills den dagen då den blir speglad av en annan, helt plötsligt kan bilden av oss själva förändras så helt och hållet när n¨ågon annan får säga hur de ser oss. Kanske blir det en helt ny bild som vi måste stanna upp inför länge för att ens kunna ta till oss denna nya verklighet... Ibland när vi speglar något får allting en ny vinkel och blir aldrig detsamma igen.
Då är det som att min inre verklighet möter den yttre verkligheten och där uppstår något nytt och främmande, något nytt att smaka på och ta till sig och lägga ner igen.

Men för att vi ska kunna utveckla oss själva och bilden av oss måste vi visa den sida av bilden som vi ser och då kan den andra lägga till den andra delen. Det är häfigt hur något så stelt och invant kan bli något nytt i annat ljus, då tänker jag på den sida av oss som ligger dold. Ibland behöver vi just andras hjälp att se oss själva, eller ganska ofta. Vem är jag? Vem är jag infr mig själv, och vem är jag inför min nästa? Vem är jag inför Gud? Är jag allt igenom sann? Finns det delar av mig jag måste lägga fram? Finns det något i mitt liv som jag hållt inom mig så länge så att jag till och med glömt bort det av ren vana att tränga bort det? Finns det någon del i mitt liv jag inte vill acceptera och leva med? Varför är det så? Tror du att Gud vill att du inte ska vara helt och fullt? Behöver du skämmas för den du är skapt att vara?
Må Gud ge oss insikt om vad vi behöver jobba med, lyfta fram och ta hand om i våra egna liv. Må Gud ge oss insikter om vad vi kan förändra och vad vi behöver acceptera att leva med.

Kram Vallmo




Det är väldigt sant det du skriver. För att vi ska kunna bli hela ska de lögner som klätt ut sig till sanningar i våra tankar få lov att avslöjas. Jag ser dem inte själv utan behöver spegla mig i någon annan för att klara av att göra mig av med dem. Det är viktigt att jag vågar spegla mig i någon om jag har svårt med olika frågor inför Gud.

Jag har gått igenom en tid av att se hur andra människor är och vad de gör. Jag har gått omkring och bara iakttagit dem och sedan har jag närmat mig och blivit accepterad. Då kommer den viktiga speglingen in. När de tagit mig till sina hjärtan så speglar de mig automatiskt och reagerar på det jag säger så att jag får se vad som är viktigt, konstigt, svårt. Framför allt får jag se vad de skulle gråta över, skratta åt och bry sig om. Jag blir validerad i deras kärlek. Då jag blir sedd och bekräftad för den Gud har skapat mig att vara så kan jag krypa fram ur mitt skal och våga vara precis så värnlös och svag som jag egentligen är.

Det finns alltid en balans i vår vandring med Gud. Vissa närmar sig balansen från ena sidans dike och andra från den andra sidans dike. Hur vi än närmar oss vägen, balansen, så finns den däremellan oss. Vi träffas mitt uppe på vägen och kan berätta för varandra hur vi tog oss ur vårt dike. Det kanske hjälper någon, inspirerar någon eller uppmuntrar någon. Det kanske ger redskap då vi druttar i nästa dike så att vi kan ta oss upp snabbare nästa gång. Vem vet?

Faktum kvarstår: Vi är sociala varelser och vi behöver både varandra och Gud. Han är god och Han älskar oss gränslöst mycket! Därför vet vi att Han kommer att föra oss hela vägen till upprättelse för det är bara nåd utöver nåd!

Allt gott i rikt mått,

Anna*