Jag vet inte vem som har skrivit den, men jag hörde den här dikten idag och vill gärna dela med mig av den till er.
Jag vandrar i sällskap med Jesus
över stenar, rötter och grus
Hans ord är lyktan på vägen
vilket strålande värmande ljus.
Ordet tränger djupt in i själen
som balsam det känns och ger liv
Han lovat gå med hela vägen
hur ojämt och krokigt det blir.
Han talar under vandringen
och säger:
"Var noga med att se på mej
Var uppmärksam och lyssna
så inga sår rivs upp i dej.
Jag är ditt rotfäste på vägen
Låt dina rötter växa samman i mej
Om du förblir i mej
skall jag förbli i dej".
Tack för detta kärleksfulla inlägg Maigelica!
Jag tror att det är precis så som det står i dikten,
Att Jesus vill att vi ska hålla oss i Honom
så att vi ska få slippa må dåligt.
Han vill hjälpa oss att eliminera det som drar kraft
och sliter upp sår i oss
så att vi kan få läka i lugn och ro tillsammans med Honom och
med andra som vet att värdera oss så som Han gör!
Denna dikt talade rakt in i mitt hjärta!
En stor varm kram
Anna*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar