Elin har börjat ettan och hon trivs bra med det. Som en riktig skolflicka har hon tappat två framtänder och är mäkta stolt över det. Maria slog ut en framtand mot en fönsterbräda och kom lycklig och visade det för mig.
-Nu är jag också en skolflicka, ropade hon glatt.
Ja, sedan har de kommit på något annat också... Elin börjar Ettan och Emma börjar Ettan på gymnasiet. Elin tyckte att det var fantastiskt att de skulle gå ettan tillsammans och Emma förklarade att de också skulle gå tvåan och trean tillsammans.
-Oj, ska vi? kvittrade Elin med äkta beundran i rösten.
Det är så roligt att se när det går upp ett ljus för dem, när de ser något de inte sett förut och förstår, uppfattar nyckeln som låser upp ett nytt sätt att tänka... Jag tycker att det är det mest tillfredsställande med att vara lärare när jag får se hur de knäcker koden och kan lära sig att läsa, lära sig något inom matte eller dylikt...
Med det vill jag bara uppmuntra var och en med att vi alla kan få dessa stunder av ljus. För varje svårighet finns också något gott att hämta, något som ger styrka och kraft, något som uppmuntrar och ger oss en god karaktär.
På samma sätt är det för oss när vi upptäcker något som Gud har förberett, men vi inte uppfattat riktigt. Då blir det samma sorts beundran!
Jag tänker på när jag insåg att Gud gör så oändligt många saker samtidigt. Att lösningen på mitt problem inte var riktigt så enkelt eller simpelt som jag hade tänkt mig det. Det handlade om att Han sett hur just det jag hade att tampas med ingick i något mycket större och med en och samma lösning var det minst fem personer som fick sina behov tillfredsställda. Min tacksamhet var så enormt stor, min beundran för Guds förmåga att låta människor av alla sorter mötas i den lösning som gav följdverkningar i flera olika led.
Jag blir så imponerad och kan se det lite som detta med barnen. Vi små människor har en liten bild, en liten del av pusslet, men Gud sammanfogar alla våra små motiv till helheten med hela pusslet samt ramen och då blir det något så fantastiskt att vi kommer att se vidden av det först när vi kommer till himlen.
Jag är så tacksam till Gud för er alla i gruppen! Ni är värdefulla och ni behövs verkligen! Alla era motiv(bilder), era hjärtan, era tankar och funderingar är en del av den stora bilden och det blir ingen helhet utan dem alla!
Guds välsignelse i rikt mått!
Anna*
