http://www.gospel-disco-network.co.uk/mary%20did%20you%20know.htm
Här finns också berättelsen bakom denna sång och tankarna runt den:
http://www.christianitytoday.com/tc/2002/006/16.18.html
Allt gott till dig idag!
Anna*
23 december 2009
20 december 2009
01 april 2009
Vi väntar på en vår
Det finns människor som älskar vintern och jag har full förståelse för det, men i våra hjärtan och i våra församlingar och i våra länder finns det nu en djup längtan efter en vår. En tid då alla olika församlingsgränser suddas ut och glädjen i Kristus blir det som förenar människor i kärlek och tro. En tid som inte kännetecknas av något som tidigare funnits eller hur det tidigare varit. Gud gör inga kopior utan är mångfaldens och skapandets Gud. Han för oss in i en vår utan dess like, skönare än någonsin och ljuvligare än vi kan föreställa oss den. Han för oss in i en tid av enhet och gemensamma mål.
På det personliga planet väntar vi på en vår som frigör oss att göra exakt det som Gud har tänkt att vi ska göra; utan att det finns sår och problem som hindrar oss i våra liv. Det finns en längtan efter att forcera alla hinder, spränga alla begränsningar och komma ut i friheten som Gud har bestämt och förberett åt oss. Det finns en trötthet som ligger som en sten i vår sko och skaver. Många är trötta på att ständigt göra samma misstag om och om igen, att gå på nitar och ta smällar. Många är trötta på sin situation och sitt liv och letar febrilt efter lösningar som kommer att betyda liv och glädje. Många väntar på nycklar och är beredda när de ska dyka upp att fatta tag i dem och använda dem genast.
Än står vi på startlinjen och väger av och an så som trestegs tävlande kan göra innan de tar sats och ger järnet för att komma längst och vinna segern. När vi satsar, så vill vi alla också verkligen ta oss hela vägen fram till mållinjen. Vi vill se resultat av våra strävanden och vi vill uthålligt träna på det som kommer att ge dessa resultat. Ibland funderar jag på mitt eget liv och de människor som jag har närmast runt mig. När något som vi kämpat och kämpat för inte ger någon utdelning hur mycket vi än jobbar och strävar för att det ska fungera, så får vi lov att gå tillbaka och se vad det är som kan förändras när vi tränar. Om vi tränar fel så blir det ju inte bättre på lång sikt heller. Om vi tränar mer när vi misslyckas, men tränar ännu mer fel, så blir resultatet ändå fel.
När vi då granskar våra liv och ser områden som behöver förvandlas av Guds kärleksfulla hand så får vi inte börja anklaga oss själva för det som varit fel. Om vi gör det så blir vi helt verkningslösa i vårt kristna liv. Vi behöver ha inställningen att vi gjort så gott vi har kunnat. Av någon anledning har jag inte förstått hur det har hängt ihop. Jag kan inte tex. tro att jag skulle ha förstått det jag vet idag, tidigare i livet eller som barn, och gjort annorlunda då, och anklaga mig för de misstag jag gjort. Det jag vet idag hänger ihop med summan av alla mitt livs upplevelser och erfarenheter. Jag kan inte hoppa över alla de steg som finns däremellan för att komma fram till mållinjen.
Vi behöver acceptera att livet ser ut så som det gör på grund av att vi inte förstått bättre, ta tag i det vi förstår idag och göra något åt det. Det är aldrig för sent och det är aldrig något som kommer att kunna hindra det som Gud har bestämt för oss att ske. Guds plan ligger fast och det finns vägar. Frågan är om vi är villiga att söka rätt på dem och göra det som krävs för att ta oss hela vägen fram till mållinjen.
Jag väntar ivrigt på våren. Jag ber om islossning i mitt eget liv och i de människor som jag har runt mig. Jag tar de steg jag känner är de rätta för tillfället och jag gör det bästa av situationerna som uppstår. I allt detta vilar jag i att Gud låter allt samverka till det bästa för oss och att Han kommer att fullborda det som Han har påbörjat i våra liv.
Allt gott i rikt och överflödande mått,
Anna*
Det är många människor som väntar på en vår i vårt land!
En vår i det egna livet och i församlingar, i familjen och på arbetsplatsen eller skolan.
Det är många som väntar på våren som kommer att värma och stärka,
läka och upprätta, fylla och ge frid.
Låt den tiden komma snart, älskade Herre!
Precis som i naturen behöver vi vila stilla i det Gud gör för oss och genom oss. Vi behöver vänta in den rätta tiden och ta vara på det som kommer på ett självklart sätt för att Gud är med oss och formar oss till sin likhet och med stor kärlek och omsorg låter oss vara på drejskivan så länge vi vill det själva.
Kram och rik välsignelse,
Anna*
Ja Anna, vi väntar på våren i vårt inre!
När solen kan nå även det innersta innersta där solen inte ännu inte hunnit tina upp all den kalla höst och vinter som legat över det.. Det är ju så.. vi kan ju inte forcera eller tvinga fram våren, lika lite som vi själva kan töa upp den kalla frosten.. Allt kan bara tas emot av vår Fader.. Bara om vi öppnar oss för förändringarna och den värme Gud vill ge oss kan vi tina upp och börja blomma ut till de blommor Gud har skapat oss till... Gud kan inte få oss att dricka vattnet, men han kan ge det till oss..
Och vattnet behöver vi för att växa.. Kanske är det många av oss som har trasiga rötter, så det är svårt för oss att ta upp det vatten Gud ger oss, då behöver vi börja just där, att pyssla om våra små sköra rötter tills det kan suga upp vattnet.. Sen behöver vi kanske spola igen våra rötter så att inget täpper till dem, precis som sugröret... Då behöver vi be Gud om små piprensare att städa kanalerna med... Sen kan vi ta upp allt det goda livgivande vatten vår fader skänker oss!
Tänk vilka vackra blommor vi alla ska bli? Tänk när vi alla är samlade i Guds trädgård, hur vacker kommer den inte bli?
Tänk dofterna och färgerna!
Vilken är din doft, vilken är din egna unika doft som bara du har? Tänk att få lukta!! Vilken färg har du? Vilken färg vill du vara?
Åh jag längtar också Anna efter vår!! Tack älskade syster för att du finns!
Du är en riktig blomma:)
Ja det är faktiskt vi alla här.
Guds välsignelse över oss alla i blomsterträdgården
Vallmoblomman
Tänk bara hur många olika sorters rosor det finns, tulpaner, eterneller...
Ängens alla blommor är vackra och det är skönt att strosa omkring och plocka dem
eller bara ligga på en filt ute i solens värme och studera dem.
Undrar just hur jag doftar och vilken färg jag har.
Det ska bli oerhört spännande att ta reda på det!
Kanske det ändå är andra som bäst kan tala om det för oss.
De blir ju utsatta för både färg och doft när vi är nära.
Jag vill vara en Jesusdoft!
Kramar till dig min älskade vallmoblomma!
Anna*
På det personliga planet väntar vi på en vår som frigör oss att göra exakt det som Gud har tänkt att vi ska göra; utan att det finns sår och problem som hindrar oss i våra liv. Det finns en längtan efter att forcera alla hinder, spränga alla begränsningar och komma ut i friheten som Gud har bestämt och förberett åt oss. Det finns en trötthet som ligger som en sten i vår sko och skaver. Många är trötta på att ständigt göra samma misstag om och om igen, att gå på nitar och ta smällar. Många är trötta på sin situation och sitt liv och letar febrilt efter lösningar som kommer att betyda liv och glädje. Många väntar på nycklar och är beredda när de ska dyka upp att fatta tag i dem och använda dem genast.
Än står vi på startlinjen och väger av och an så som trestegs tävlande kan göra innan de tar sats och ger järnet för att komma längst och vinna segern. När vi satsar, så vill vi alla också verkligen ta oss hela vägen fram till mållinjen. Vi vill se resultat av våra strävanden och vi vill uthålligt träna på det som kommer att ge dessa resultat. Ibland funderar jag på mitt eget liv och de människor som jag har närmast runt mig. När något som vi kämpat och kämpat för inte ger någon utdelning hur mycket vi än jobbar och strävar för att det ska fungera, så får vi lov att gå tillbaka och se vad det är som kan förändras när vi tränar. Om vi tränar fel så blir det ju inte bättre på lång sikt heller. Om vi tränar mer när vi misslyckas, men tränar ännu mer fel, så blir resultatet ändå fel.
När vi då granskar våra liv och ser områden som behöver förvandlas av Guds kärleksfulla hand så får vi inte börja anklaga oss själva för det som varit fel. Om vi gör det så blir vi helt verkningslösa i vårt kristna liv. Vi behöver ha inställningen att vi gjort så gott vi har kunnat. Av någon anledning har jag inte förstått hur det har hängt ihop. Jag kan inte tex. tro att jag skulle ha förstått det jag vet idag, tidigare i livet eller som barn, och gjort annorlunda då, och anklaga mig för de misstag jag gjort. Det jag vet idag hänger ihop med summan av alla mitt livs upplevelser och erfarenheter. Jag kan inte hoppa över alla de steg som finns däremellan för att komma fram till mållinjen.
Vi behöver acceptera att livet ser ut så som det gör på grund av att vi inte förstått bättre, ta tag i det vi förstår idag och göra något åt det. Det är aldrig för sent och det är aldrig något som kommer att kunna hindra det som Gud har bestämt för oss att ske. Guds plan ligger fast och det finns vägar. Frågan är om vi är villiga att söka rätt på dem och göra det som krävs för att ta oss hela vägen fram till mållinjen.
Jag väntar ivrigt på våren. Jag ber om islossning i mitt eget liv och i de människor som jag har runt mig. Jag tar de steg jag känner är de rätta för tillfället och jag gör det bästa av situationerna som uppstår. I allt detta vilar jag i att Gud låter allt samverka till det bästa för oss och att Han kommer att fullborda det som Han har påbörjat i våra liv.
Allt gott i rikt och överflödande mått,
Anna*
Det är många människor som väntar på en vår i vårt land!
En vår i det egna livet och i församlingar, i familjen och på arbetsplatsen eller skolan.
Det är många som väntar på våren som kommer att värma och stärka,
läka och upprätta, fylla och ge frid.
Låt den tiden komma snart, älskade Herre!
Precis som i naturen behöver vi vila stilla i det Gud gör för oss och genom oss. Vi behöver vänta in den rätta tiden och ta vara på det som kommer på ett självklart sätt för att Gud är med oss och formar oss till sin likhet och med stor kärlek och omsorg låter oss vara på drejskivan så länge vi vill det själva.
Kram och rik välsignelse,
Anna*
Ja Anna, vi väntar på våren i vårt inre!
När solen kan nå även det innersta innersta där solen inte ännu inte hunnit tina upp all den kalla höst och vinter som legat över det.. Det är ju så.. vi kan ju inte forcera eller tvinga fram våren, lika lite som vi själva kan töa upp den kalla frosten.. Allt kan bara tas emot av vår Fader.. Bara om vi öppnar oss för förändringarna och den värme Gud vill ge oss kan vi tina upp och börja blomma ut till de blommor Gud har skapat oss till... Gud kan inte få oss att dricka vattnet, men han kan ge det till oss..
Och vattnet behöver vi för att växa.. Kanske är det många av oss som har trasiga rötter, så det är svårt för oss att ta upp det vatten Gud ger oss, då behöver vi börja just där, att pyssla om våra små sköra rötter tills det kan suga upp vattnet.. Sen behöver vi kanske spola igen våra rötter så att inget täpper till dem, precis som sugröret... Då behöver vi be Gud om små piprensare att städa kanalerna med... Sen kan vi ta upp allt det goda livgivande vatten vår fader skänker oss!
Tänk vilka vackra blommor vi alla ska bli? Tänk när vi alla är samlade i Guds trädgård, hur vacker kommer den inte bli?
Tänk dofterna och färgerna!
Vilken är din doft, vilken är din egna unika doft som bara du har? Tänk att få lukta!! Vilken färg har du? Vilken färg vill du vara?
Åh jag längtar också Anna efter vår!! Tack älskade syster för att du finns!
Du är en riktig blomma:)
Ja det är faktiskt vi alla här.
Guds välsignelse över oss alla i blomsterträdgården
Vallmoblomman
Tänk bara hur många olika sorters rosor det finns, tulpaner, eterneller...
Ängens alla blommor är vackra och det är skönt att strosa omkring och plocka dem
eller bara ligga på en filt ute i solens värme och studera dem.
Undrar just hur jag doftar och vilken färg jag har.
Det ska bli oerhört spännande att ta reda på det!
Kanske det ändå är andra som bäst kan tala om det för oss.
De blir ju utsatta för både färg och doft när vi är nära.
Jag vill vara en Jesusdoft!
Kramar till dig min älskade vallmoblomma!
Anna*
06 februari 2009
Rädsla och frid
Du har områden du inte vågat eller velat utforska i ditt inre. Det som du stängt in där har fått ett liv av sig själv och det känns som om det inte finns något som skulle få dig att vilja ta itu med det.
För mig var gråten ett monster som jag hade låst in i en fängelsehåla i mitt inre. Under alla år hade det monstret vuxit till oanade proportioner och jag ville verkligen inte släppa ut det för jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle överleva det. Alla ogråtna tårar och all smärta som jag aldrig gett uttryck för var lagrade där inne.
De områden som du har låst ordentligt om kan vara vilka som helst, men de hindrar dig från att bli allt det du skulle kunna vara. De står i vägen för din utveckling som människa.
Om du vet vilket område du behöver befria i ditt inre, så kan du ta hjälp av någon som du litar på och gå igenom det som hänt för att du skulle låsa om dina upplevelser och känlsor.
Någon har sagt att känslor som inte fått uttryck blir betryck och jag är övertygad om att det stämmer. Alla de känslor vi har som vi inte vill låtsas om är det som gör att vi inte mår bra. De får ett eget liv inom oss och lever tills vi avlivar dem.
Hur kan man avliva monster då?
Genom att dra fram dem i ljuset. Monster kan bara leva i mörker. Allt det vi drar fram i ljuset och avslöjar så att sanningen kan få ta deras plats, dör omedelbart.
Det är riktigt häftigt att se hur monstren får lov att krympa ihop och försvinna när de blir avslöjade.
Olika rädslor är ofta sådant som tar mycket plats i vårt inre och det tar enormt med kraft att hålla dem i schack. Därför är det bättre om du vill och vågar släppa ut dem och se till att de hamnar i ljuset för då ser du hur de krymper bort och försvinner. Guds sanning får ersätta lögnerna som du lurats tro på som sanningar och det äkta får ersätta det falska. Det är sanningen om alltings verkliga tillstånd som sätter oss fria.
För att det ska fungera behöver vi vara villiga att göra denna inre resa - gärna tillsammans med någon vi litar på och har förtroende för. Gud är god och Han kommer att hjälpa dig igenom så att du blir starkare än du varit tidigare och mer fri än du kunnat drömma om.
Frid i rikt mått till dig från nådens tron!
Anna*
Anna jag tror att det är just precis så som du skriver...
Att det vi har gömt på insidan behöver lyftas fram i ljuset för att få en annan kraft i våra liv, eller att vi tvärtom klär av dessa gömmors kraft..
Men ibland tänker jag också så, att vi kan gå med en viss föreställning om oss själva och ha vissa bilder av oss själva i vårt inre som inte alls stämmer överens med hur andra ser på oss. Så länge vi själva bara ser oss och inte låter någon annan se oss så har vi en viss bild av oss, och den lever vi med kanske ända tills den dagen då den blir speglad av en annan, helt plötsligt kan bilden av oss själva förändras så helt och hållet när n¨ågon annan får säga hur de ser oss. Kanske blir det en helt ny bild som vi måste stanna upp inför länge för att ens kunna ta till oss denna nya verklighet... Ibland när vi speglar något får allting en ny vinkel och blir aldrig detsamma igen.
Då är det som att min inre verklighet möter den yttre verkligheten och där uppstår något nytt och främmande, något nytt att smaka på och ta till sig och lägga ner igen.
Men för att vi ska kunna utveckla oss själva och bilden av oss måste vi visa den sida av bilden som vi ser och då kan den andra lägga till den andra delen. Det är häfigt hur något så stelt och invant kan bli något nytt i annat ljus, då tänker jag på den sida av oss som ligger dold. Ibland behöver vi just andras hjälp att se oss själva, eller ganska ofta. Vem är jag? Vem är jag infr mig själv, och vem är jag inför min nästa? Vem är jag inför Gud? Är jag allt igenom sann? Finns det delar av mig jag måste lägga fram? Finns det något i mitt liv som jag hållt inom mig så länge så att jag till och med glömt bort det av ren vana att tränga bort det? Finns det någon del i mitt liv jag inte vill acceptera och leva med? Varför är det så? Tror du att Gud vill att du inte ska vara helt och fullt? Behöver du skämmas för den du är skapt att vara?
Må Gud ge oss insikt om vad vi behöver jobba med, lyfta fram och ta hand om i våra egna liv. Må Gud ge oss insikter om vad vi kan förändra och vad vi behöver acceptera att leva med.
Kram Vallmo
Det är väldigt sant det du skriver. För att vi ska kunna bli hela ska de lögner som klätt ut sig till sanningar i våra tankar få lov att avslöjas. Jag ser dem inte själv utan behöver spegla mig i någon annan för att klara av att göra mig av med dem. Det är viktigt att jag vågar spegla mig i någon om jag har svårt med olika frågor inför Gud.
Jag har gått igenom en tid av att se hur andra människor är och vad de gör. Jag har gått omkring och bara iakttagit dem och sedan har jag närmat mig och blivit accepterad. Då kommer den viktiga speglingen in. När de tagit mig till sina hjärtan så speglar de mig automatiskt och reagerar på det jag säger så att jag får se vad som är viktigt, konstigt, svårt. Framför allt får jag se vad de skulle gråta över, skratta åt och bry sig om. Jag blir validerad i deras kärlek. Då jag blir sedd och bekräftad för den Gud har skapat mig att vara så kan jag krypa fram ur mitt skal och våga vara precis så värnlös och svag som jag egentligen är.
Det finns alltid en balans i vår vandring med Gud. Vissa närmar sig balansen från ena sidans dike och andra från den andra sidans dike. Hur vi än närmar oss vägen, balansen, så finns den däremellan oss. Vi träffas mitt uppe på vägen och kan berätta för varandra hur vi tog oss ur vårt dike. Det kanske hjälper någon, inspirerar någon eller uppmuntrar någon. Det kanske ger redskap då vi druttar i nästa dike så att vi kan ta oss upp snabbare nästa gång. Vem vet?
Faktum kvarstår: Vi är sociala varelser och vi behöver både varandra och Gud. Han är god och Han älskar oss gränslöst mycket! Därför vet vi att Han kommer att föra oss hela vägen till upprättelse för det är bara nåd utöver nåd!
Allt gott i rikt mått,
Anna*
För mig var gråten ett monster som jag hade låst in i en fängelsehåla i mitt inre. Under alla år hade det monstret vuxit till oanade proportioner och jag ville verkligen inte släppa ut det för jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle överleva det. Alla ogråtna tårar och all smärta som jag aldrig gett uttryck för var lagrade där inne.
De områden som du har låst ordentligt om kan vara vilka som helst, men de hindrar dig från att bli allt det du skulle kunna vara. De står i vägen för din utveckling som människa.
Om du vet vilket område du behöver befria i ditt inre, så kan du ta hjälp av någon som du litar på och gå igenom det som hänt för att du skulle låsa om dina upplevelser och känlsor.
Någon har sagt att känslor som inte fått uttryck blir betryck och jag är övertygad om att det stämmer. Alla de känslor vi har som vi inte vill låtsas om är det som gör att vi inte mår bra. De får ett eget liv inom oss och lever tills vi avlivar dem.
Hur kan man avliva monster då?
Genom att dra fram dem i ljuset. Monster kan bara leva i mörker. Allt det vi drar fram i ljuset och avslöjar så att sanningen kan få ta deras plats, dör omedelbart.
Det är riktigt häftigt att se hur monstren får lov att krympa ihop och försvinna när de blir avslöjade.
Olika rädslor är ofta sådant som tar mycket plats i vårt inre och det tar enormt med kraft att hålla dem i schack. Därför är det bättre om du vill och vågar släppa ut dem och se till att de hamnar i ljuset för då ser du hur de krymper bort och försvinner. Guds sanning får ersätta lögnerna som du lurats tro på som sanningar och det äkta får ersätta det falska. Det är sanningen om alltings verkliga tillstånd som sätter oss fria.
För att det ska fungera behöver vi vara villiga att göra denna inre resa - gärna tillsammans med någon vi litar på och har förtroende för. Gud är god och Han kommer att hjälpa dig igenom så att du blir starkare än du varit tidigare och mer fri än du kunnat drömma om.
Frid i rikt mått till dig från nådens tron!
Anna*
Anna jag tror att det är just precis så som du skriver...
Att det vi har gömt på insidan behöver lyftas fram i ljuset för att få en annan kraft i våra liv, eller att vi tvärtom klär av dessa gömmors kraft..
Men ibland tänker jag också så, att vi kan gå med en viss föreställning om oss själva och ha vissa bilder av oss själva i vårt inre som inte alls stämmer överens med hur andra ser på oss. Så länge vi själva bara ser oss och inte låter någon annan se oss så har vi en viss bild av oss, och den lever vi med kanske ända tills den dagen då den blir speglad av en annan, helt plötsligt kan bilden av oss själva förändras så helt och hållet när n¨ågon annan får säga hur de ser oss. Kanske blir det en helt ny bild som vi måste stanna upp inför länge för att ens kunna ta till oss denna nya verklighet... Ibland när vi speglar något får allting en ny vinkel och blir aldrig detsamma igen.
Då är det som att min inre verklighet möter den yttre verkligheten och där uppstår något nytt och främmande, något nytt att smaka på och ta till sig och lägga ner igen.
Men för att vi ska kunna utveckla oss själva och bilden av oss måste vi visa den sida av bilden som vi ser och då kan den andra lägga till den andra delen. Det är häfigt hur något så stelt och invant kan bli något nytt i annat ljus, då tänker jag på den sida av oss som ligger dold. Ibland behöver vi just andras hjälp att se oss själva, eller ganska ofta. Vem är jag? Vem är jag infr mig själv, och vem är jag inför min nästa? Vem är jag inför Gud? Är jag allt igenom sann? Finns det delar av mig jag måste lägga fram? Finns det något i mitt liv som jag hållt inom mig så länge så att jag till och med glömt bort det av ren vana att tränga bort det? Finns det någon del i mitt liv jag inte vill acceptera och leva med? Varför är det så? Tror du att Gud vill att du inte ska vara helt och fullt? Behöver du skämmas för den du är skapt att vara?
Må Gud ge oss insikt om vad vi behöver jobba med, lyfta fram och ta hand om i våra egna liv. Må Gud ge oss insikter om vad vi kan förändra och vad vi behöver acceptera att leva med.
Kram Vallmo
Det är väldigt sant det du skriver. För att vi ska kunna bli hela ska de lögner som klätt ut sig till sanningar i våra tankar få lov att avslöjas. Jag ser dem inte själv utan behöver spegla mig i någon annan för att klara av att göra mig av med dem. Det är viktigt att jag vågar spegla mig i någon om jag har svårt med olika frågor inför Gud.
Jag har gått igenom en tid av att se hur andra människor är och vad de gör. Jag har gått omkring och bara iakttagit dem och sedan har jag närmat mig och blivit accepterad. Då kommer den viktiga speglingen in. När de tagit mig till sina hjärtan så speglar de mig automatiskt och reagerar på det jag säger så att jag får se vad som är viktigt, konstigt, svårt. Framför allt får jag se vad de skulle gråta över, skratta åt och bry sig om. Jag blir validerad i deras kärlek. Då jag blir sedd och bekräftad för den Gud har skapat mig att vara så kan jag krypa fram ur mitt skal och våga vara precis så värnlös och svag som jag egentligen är.
Det finns alltid en balans i vår vandring med Gud. Vissa närmar sig balansen från ena sidans dike och andra från den andra sidans dike. Hur vi än närmar oss vägen, balansen, så finns den däremellan oss. Vi träffas mitt uppe på vägen och kan berätta för varandra hur vi tog oss ur vårt dike. Det kanske hjälper någon, inspirerar någon eller uppmuntrar någon. Det kanske ger redskap då vi druttar i nästa dike så att vi kan ta oss upp snabbare nästa gång. Vem vet?
Faktum kvarstår: Vi är sociala varelser och vi behöver både varandra och Gud. Han är god och Han älskar oss gränslöst mycket! Därför vet vi att Han kommer att föra oss hela vägen till upprättelse för det är bara nåd utöver nåd!
Allt gott i rikt mått,
Anna*
05 februari 2009
Sanna rakt igenom
Det är en helgelse process som pågår i människors liv.
Det är en process av att lägga av masker, religiositet och ren lögn
för att istället bli sanna rakt igenom.
Det är en smärtsam process som är nödvändig och som drar oss närmre Gud.
Det är en process som är till för var och en som hungrar och törstar efter sanning,
rättfärdighet och närhet till Gud.
Det är till för dem som är trötta på att ha det som de har det
och istället söker friden hos Gud.
Det är till för dem som vet att de kan få något bättre än det som de upplever idag
och är villiga att göra det som krävs för att komma dit.
Jag ber att vi ska få bli många som vandrar på denna väg,
målmedvetet, uthålligt och med Jesus i sikte,
offrandes allt som står i vägen för oss
och stöttar varandra i det som ser ut att vara nederlag,
men som egentligen är nödvändigt i allt som sker.
Gud välsigne er,
Anna*
Det är en process av att lägga av masker, religiositet och ren lögn
för att istället bli sanna rakt igenom.
Det är en smärtsam process som är nödvändig och som drar oss närmre Gud.
Det är en process som är till för var och en som hungrar och törstar efter sanning,
rättfärdighet och närhet till Gud.
Det är till för dem som är trötta på att ha det som de har det
och istället söker friden hos Gud.
Det är till för dem som vet att de kan få något bättre än det som de upplever idag
och är villiga att göra det som krävs för att komma dit.
Jag ber att vi ska få bli många som vandrar på denna väg,
målmedvetet, uthålligt och med Jesus i sikte,
offrandes allt som står i vägen för oss
och stöttar varandra i det som ser ut att vara nederlag,
men som egentligen är nödvändigt i allt som sker.
Gud välsigne er,
Anna*
04 februari 2009
Bekymmer
Kasta alla bekymmer på Honom,ty Han har omsorg om er.
1Petr.5:7
Alla bekymmer!
Av vad slag de än är.Timliga eller andliga,stora eller små,personliga och privata,bekymmer för någon av de dina,för din inkomst,din framtid,ditt förflutna,din synd.
Om det är något som trycker dej och vållar dej sorg: Kasta det på Herren!
Gå inte och göm på det,som om det vore något värdefullt.
Låt det inte pressa dej och böja dej till jorden.Kasta det ifrån dej som något som inte kommer dej vid.
Ty Herren har omsorg om dej.
Ditt bästa ligger Honom om hjärtat.Han känner dina bekymmer,som om de vore Hans egna.Han vill ta sorgen ifrån dej och ge dej kraft istället.
Möt då dagen utan bekymmer.Ty Gud själv har lovat att ha omsorg om dej.
Jag kastar det allt på Jesus,
min möda för varje dag,
de stora och små bekymmer
av tusen skilda slag.
Hans leende kläder öknen
för mej uti rosor än,
och räcks mej lidandeskalken,
med sötma Han blandar den.
Ur Fredrik Wislöffs bok,Vilen eder litet.
Daddi
1Petr.5:7
Alla bekymmer!
Av vad slag de än är.Timliga eller andliga,stora eller små,personliga och privata,bekymmer för någon av de dina,för din inkomst,din framtid,ditt förflutna,din synd.
Om det är något som trycker dej och vållar dej sorg: Kasta det på Herren!
Gå inte och göm på det,som om det vore något värdefullt.
Låt det inte pressa dej och böja dej till jorden.Kasta det ifrån dej som något som inte kommer dej vid.
Ty Herren har omsorg om dej.
Ditt bästa ligger Honom om hjärtat.Han känner dina bekymmer,som om de vore Hans egna.Han vill ta sorgen ifrån dej och ge dej kraft istället.
Möt då dagen utan bekymmer.Ty Gud själv har lovat att ha omsorg om dej.
Jag kastar det allt på Jesus,
min möda för varje dag,
de stora och små bekymmer
av tusen skilda slag.
Hans leende kläder öknen
för mej uti rosor än,
och räcks mej lidandeskalken,
med sötma Han blandar den.
Ur Fredrik Wislöffs bok,Vilen eder litet.
Daddi
03 februari 2009
Dagens citat
"The real art of conversation is not only to say the right thing at the right place, but to leave unsaid the wrong thing at the tempting moment."– Lady Dorothy Nevill
Översatt blir det:
"Den stora konsten att konversera är inte endast att säga rätt sak vid rätt tidpunkt, utan också att lämna osagt det som är fel när du frestas att säga det."
– Lady Dorothy Nevill
Översatt blir det:
"Den stora konsten att konversera är inte endast att säga rätt sak vid rätt tidpunkt, utan också att lämna osagt det som är fel när du frestas att säga det."
– Lady Dorothy Nevill
02 februari 2009
Dagens tanke
Today's Message is:
Life is short, Break the rules, Forgive quickly, Kiss slowly, Lovetruly, Laugh uncontrollably, And never regret anything that madeyou smile.
Dagens meddelande är:
Livet är kort, bryt reglerna, var snabb att förlåta, kyss långsamt, älska
uppriktigt, skratta okontrollerat, och ångra inget som får dig att le.
Life is short, Break the rules, Forgive quickly, Kiss slowly, Lovetruly, Laugh uncontrollably, And never regret anything that madeyou smile.
Dagens meddelande är:
Livet är kort, bryt reglerna, var snabb att förlåta, kyss långsamt, älska
uppriktigt, skratta okontrollerat, och ångra inget som får dig att le.
01 februari 2009
Dina tankar blir ditt liv
Dina tankar blir ditt liv
Se upp med dina tankar de blir ord
♥----------♥♥----------♥
Se upp med dina ord de blir handlingar
♥----------♥♥----------♥
Se upp med dina handlingar de blir vanor
♥----------♥♥----------♥
Se upp med dina vanor de blir karaktär
♥----------♥♥----------♥
Se upp med din karaktär den blir ditt liv
- Okänd -
Omvänt gäller ju också!!
Dina tankar formar din framtid
Dina goda tankar
blir till ord
♥----------♥♥----------♥
Dina Goda ord
blir till handlingar
♥----------♥♥----------♥
Dina goda handlingar
de blir till vanor
♥----------♥♥----------♥
Dina goda vanor
de formar din karaktär
♥----------♥♥----------♥
Din karaktär
leder dig till evigt liv.
- Anna Svedberg-
Se upp med dina tankar de blir ord
♥----------♥♥----------♥
Se upp med dina ord de blir handlingar
♥----------♥♥----------♥
Se upp med dina handlingar de blir vanor
♥----------♥♥----------♥
Se upp med dina vanor de blir karaktär
♥----------♥♥----------♥
Se upp med din karaktär den blir ditt liv
- Okänd -
Omvänt gäller ju också!!
Dina tankar formar din framtid
Dina goda tankar
blir till ord
♥----------♥♥----------♥
Dina Goda ord
blir till handlingar
♥----------♥♥----------♥
Dina goda handlingar
de blir till vanor
♥----------♥♥----------♥
Dina goda vanor
de formar din karaktär
♥----------♥♥----------♥
Din karaktär
leder dig till evigt liv.
- Anna Svedberg-
31 januari 2009
Fridens verktyg
Lord, make me an instrument of your peace. Where there is hatred, let me sow love, Where there is injury, pardon Where there is doubt, faith, Where there is despair, hope, Where there is darkness, light, Where there is sadness, joy. O Divine Master, grant that I may not so much seek to be consoled as to console, not so much to be understood as to understand, Not so much to be loved, as to love; for it is in giving that we receive, it is in pardoning that we are pardoned, it is in dying that we awake to eternal life.
Översatt:
Herre, gör mig till ett fridens verktyg.
Där det finns hat, låt mig så kärlek,
Där det finns sår, nåd
Där det finns tvivel, tro
Där det finns hopplöshet, hopp
Där det finns mörker, ljus
Där det finns sorg, glädje.
O Helige Mästare, må det bli så att jag inte
söker att bli tröstad utan istället tröstar andra.
Inte söker kärlek men ger kärlek
ty det är i givandet som vi får ta emot,
det är igenom nåd som vi blir benådade,
Det är genom att dö som vi får ett evigt liv.
Översatt:
Herre, gör mig till ett fridens verktyg.
Där det finns hat, låt mig så kärlek,
Där det finns sår, nåd
Där det finns tvivel, tro
Där det finns hopplöshet, hopp
Där det finns mörker, ljus
Där det finns sorg, glädje.
O Helige Mästare, må det bli så att jag inte
söker att bli tröstad utan istället tröstar andra.
Inte söker kärlek men ger kärlek
ty det är i givandet som vi får ta emot,
det är igenom nåd som vi blir benådade,
Det är genom att dö som vi får ett evigt liv.
30 januari 2009
Diakonen och pojken
Han heter Scott. Han har rufsigt hår och han är klädd i en t-tröja full med hål och i slitna jeans, och han går oftast utan skor. Det var bokstavligen hans garderob under hans fyra år vid college.
Han är ganska hemlighetsfull och mycket, mycket skärpt. Han blev kristen under den tid han gick på college.
Mitt emot kampusområdet finns en mycket stram, konservativ kyrka. De vill skapa en församling för studenterna men vet inte riktigt hur de skall gå till väga.
En dag bestämmer sig Scott för att gå dit. Han går in utan skor, med jeans och t-tröja,och sitt rufsiga hår.
Gudstjänsten har redan börjat och Scott går längs kyrkgången för att hitta sig en plats. Kyrkan är fullproppad så Scott finner ingenstans att sitta.
Vid det här laget börjar gudstänstbesökarna att se oroliga ut, men ingen säger något. Scott kommer närmare och närmare predikstolen och när han inser att det inte finns några platser där han kan sitta så sätter han sig helt enkelt ner på mattan, på golvet framför predikstolen..
Nu är alla verkligen nervösa och spänningen kan kännas i luften. Just då märker en av pastorerna att en diakon långsamt närmar sig Scott från kyrkans bakre del.
En from man, en mycket välklädd, värdig och belevad man. Han går med käpp och medan han går tänker många i sitt stilla sinne att ingen kan klandra honom för vad han kommer att göra. Hur kan någon vänta sig att en man med hans bakgrund och i hans ålder skall förstå sig på en collegestudent som sitter på golvet?
Det tar lång tid för mannen att nå fram till pojken.
Kyrkan är alldeles knäpptyst med undantag för ljudet från mannens käpp. Allas ögon är fokuserade på honom. Man hör knappt att någon andas.
Pastorn kan inte ens predika innan diakonen har gjort vad han skall göra. Nu ser alla hur den åldrige mannen fäller sin käpp till golvet. Med stora svårigheter sänker han sig ner och han sätter sig bredvid Scott och firar gudstjänsten med honom så att han inte skall vara ensam.
Alla kippar efter andan.
När pastorn återfår kontrollen över sig, säger han:
Vad jag skall predika över kommer ni aldrig att komma ihåg.
Vad ni just har sett, kommer ni aldrig att glömma.
Han är ganska hemlighetsfull och mycket, mycket skärpt. Han blev kristen under den tid han gick på college.
Mitt emot kampusområdet finns en mycket stram, konservativ kyrka. De vill skapa en församling för studenterna men vet inte riktigt hur de skall gå till väga.
En dag bestämmer sig Scott för att gå dit. Han går in utan skor, med jeans och t-tröja,och sitt rufsiga hår.
Gudstjänsten har redan börjat och Scott går längs kyrkgången för att hitta sig en plats. Kyrkan är fullproppad så Scott finner ingenstans att sitta.
Vid det här laget börjar gudstänstbesökarna att se oroliga ut, men ingen säger något. Scott kommer närmare och närmare predikstolen och när han inser att det inte finns några platser där han kan sitta så sätter han sig helt enkelt ner på mattan, på golvet framför predikstolen..
Nu är alla verkligen nervösa och spänningen kan kännas i luften. Just då märker en av pastorerna att en diakon långsamt närmar sig Scott från kyrkans bakre del.
En from man, en mycket välklädd, värdig och belevad man. Han går med käpp och medan han går tänker många i sitt stilla sinne att ingen kan klandra honom för vad han kommer att göra. Hur kan någon vänta sig att en man med hans bakgrund och i hans ålder skall förstå sig på en collegestudent som sitter på golvet?
Det tar lång tid för mannen att nå fram till pojken.
Kyrkan är alldeles knäpptyst med undantag för ljudet från mannens käpp. Allas ögon är fokuserade på honom. Man hör knappt att någon andas.
Pastorn kan inte ens predika innan diakonen har gjort vad han skall göra. Nu ser alla hur den åldrige mannen fäller sin käpp till golvet. Med stora svårigheter sänker han sig ner och han sätter sig bredvid Scott och firar gudstjänsten med honom så att han inte skall vara ensam.
Alla kippar efter andan.
När pastorn återfår kontrollen över sig, säger han:
Vad jag skall predika över kommer ni aldrig att komma ihåg.
Vad ni just har sett, kommer ni aldrig att glömma.
29 januari 2009
28 januari 2009
Vad ska jag göra?
Detta är en fråga som jag får mycket och i den frågan finns oftast mycket smärta och vånda. Vi vill ju alla göra det som är rätt men det som de flesta gör fel i är att de söker svaret hos många olika människor och tar för stort intryck av vad de säger till oss. Om du och Gud skulle vara ensamma och få diskutera saker tillsammans så tror jag verkligen inte att det skulle finnas så mycket oro och ångest. Guds tilltal till oss alla är gott och kärleksfullt. Han har alltid full kontroll på situationen och
Hans ständiga fråga till dig är:
Vad vill du? Vad vill du om alla andra krav togs bort från dig? Vad vill du innerst inne? Var har du ditt hjärta? Vad är din längtan? Vad är din passion?
Om du utgår från det du verkligen vill och det du verkligen älskar, så kommer alla andra bitar att falla på plats i ditt liv. Allt annat kommer att ordna sig på något sätt om du bara inte viker från din egen inre övertygelse. Det finns ingen som kan ställa krav på dig att du måste göra på något visst vis eller hålla dig på en viss plats. Gud har utvägar och lösningar om du vågar tro på Hans allmakt. Ibland krävs det då att vi får lov att ställa ultimatum. Kärleksfulla ultimatum. Det här är det jag vill med mitt liv, så här ser det ut, om ni vill gå med mig så ordnar vi det så att det fungerar på något sätt, men om ni inte vill det, så blir det på något annat sätt.
Angående barn, som vi har ansvar för, eller som vi inte kan träffa av en eller annan anledning behöver vi öppna våra hjärtan för, men de ska inte styra vårt liv. Barn som styr sina föräldrars liv kommer inte att bli lyckliga utan hela tiden känna att de inte är fullt ut älskade. Barn vill att vi vuxna ska sätta gränser och ge dem ramar att hålla sig inom. Vi berättar vad vi ska göra och ger dem tryggheten att vi alltid kommer att finnas till för dem vad som än händer. Vi kommer att vända upp och ner på himmel och jord om det krävs, för att finnas till för dem, men vi har beslutat att vi ska ordna våra liv så att alla blir lyckliga. Dörren till våra barn får alltid lov att stå öppen och en dag så kommer de barn som vi inte kan träffa, av någon anledning, att hitta hem till oss och bli välkomnade av hela vårt hjärta. De barnen kommer att veta vart de ska vända sig den dag då de får bestämma själva. Det kommer en upprättelsetid! Var så säker!
Låt inte skuld hindra dig från att ta dig vidare i livet. Låt inte oro förlama dig eller skam hålla dig borta från Guds löften. Gud älskar dig och Hans kärleksfulla fråga till dig idag kan förändra ditt liv fullständigt. Det kan förvandla hela din situation. Det kan göra ditt liv helt igen. Så ta frågorna på allvar. Se till att du vet vad du vill och sen så ordnar du resten av ditt liv runt det så ska du få se hur Gud öppnar dörrar som ingen kan stänga!
Med rikedom i fullt mått åt er alla,
Anna*
Hans ständiga fråga till dig är:
Vad vill du? Vad vill du om alla andra krav togs bort från dig? Vad vill du innerst inne? Var har du ditt hjärta? Vad är din längtan? Vad är din passion?
Om du utgår från det du verkligen vill och det du verkligen älskar, så kommer alla andra bitar att falla på plats i ditt liv. Allt annat kommer att ordna sig på något sätt om du bara inte viker från din egen inre övertygelse. Det finns ingen som kan ställa krav på dig att du måste göra på något visst vis eller hålla dig på en viss plats. Gud har utvägar och lösningar om du vågar tro på Hans allmakt. Ibland krävs det då att vi får lov att ställa ultimatum. Kärleksfulla ultimatum. Det här är det jag vill med mitt liv, så här ser det ut, om ni vill gå med mig så ordnar vi det så att det fungerar på något sätt, men om ni inte vill det, så blir det på något annat sätt.
Angående barn, som vi har ansvar för, eller som vi inte kan träffa av en eller annan anledning behöver vi öppna våra hjärtan för, men de ska inte styra vårt liv. Barn som styr sina föräldrars liv kommer inte att bli lyckliga utan hela tiden känna att de inte är fullt ut älskade. Barn vill att vi vuxna ska sätta gränser och ge dem ramar att hålla sig inom. Vi berättar vad vi ska göra och ger dem tryggheten att vi alltid kommer att finnas till för dem vad som än händer. Vi kommer att vända upp och ner på himmel och jord om det krävs, för att finnas till för dem, men vi har beslutat att vi ska ordna våra liv så att alla blir lyckliga. Dörren till våra barn får alltid lov att stå öppen och en dag så kommer de barn som vi inte kan träffa, av någon anledning, att hitta hem till oss och bli välkomnade av hela vårt hjärta. De barnen kommer att veta vart de ska vända sig den dag då de får bestämma själva. Det kommer en upprättelsetid! Var så säker!
Låt inte skuld hindra dig från att ta dig vidare i livet. Låt inte oro förlama dig eller skam hålla dig borta från Guds löften. Gud älskar dig och Hans kärleksfulla fråga till dig idag kan förändra ditt liv fullständigt. Det kan förvandla hela din situation. Det kan göra ditt liv helt igen. Så ta frågorna på allvar. Se till att du vet vad du vill och sen så ordnar du resten av ditt liv runt det så ska du få se hur Gud öppnar dörrar som ingen kan stänga!
Med rikedom i fullt mått åt er alla,
Anna*
27 januari 2009
Jesu blod har aldrig svikit mig ännu
Jesus blood never failed me yet , never failed me yet
Jesus blood never failed me yet, that´s one thing I know
for he loves me so..
Jesus blod har aldrig svikit mig ännu, aldrig svikit mig ännu..
Jesus blod har aldrig svikit mig ännu, det är något jag vet..
för han älskar mig så..
Gavin Bryans gripande inspelning av en gammal mans sång i slumnkvarteren i London.
BBC skulle göra en inspelning av dom hemlösa i England (London) och ville göra ett
reportage om hemlösa, utslagna, alkoholister..TV-teamet besökte ställen där -församlingar/kyrkor
med hjälpverksamhet gav mathjälp och annat stöd...när man stod vid ett ställe så ..
hörde TV-teamet en sångröst från en gränd..och gick dit. Där stod en ensam man som sjöng en sång.
Inga instrument..han bara sjöng...Han såg sliten och fattig ut. Inte drogpåverkad. Han sjöng...
"Jesus blood never failed me..yet..never failed me yet..
Jesus blood never failed me yet ...that´s one thing I know..
for he loves me so. Mannen sjöng detta om och om igen...helt ensam..
TV-teamet blev så gripna ..att man spelade in det han sjöng och man frågade honom om man fick
spela in det och sedan lägga musik till hans röst...Det gick bra..
Producenten spelade in det hela på ett band med mannens röst sjungande..
och Gavin Bryan la till musik i studion..Han lät bandet gå vid ett tillfälle och gick ut en stund
ur studion för att göra annat..och när han kom tillbaka så var hela studion av full med folk..
som var gripna och tårögda av sången och musiken..
Det är gripande...enkel musik och en underbar gammal mans röst.
Kan ni få tag i skivan. KÖP DEN! Ni kanske kommer att sittande med tårar i ögonen
(vilket jag gjort och gör) Men det är så uppbyggande att höra det.
Jesus blod sviker oss aldrig!! Det är något som är säkert..
Därför att han älskar oss så...
När Gavin Bryan spelat in detta band så ville man låta mannen få höra det och man letade efter honom.
Men han hade tyvärr avlidit. Kanske är detta ett exempel på hur Gud kan nå oss alla?
Diskret en gång..omvälvande en annan gång..Gud når oss förr eller senare. Om vi vill det.
Det står ju oss fritt att ta emot Hans befriande kärlek.
Tack Älskade Gud. Tack Jesus för ditt blodsoffer!
Staty
Jesus blood never failed me yet, that´s one thing I know
for he loves me so..
Jesus blod har aldrig svikit mig ännu, aldrig svikit mig ännu..
Jesus blod har aldrig svikit mig ännu, det är något jag vet..
för han älskar mig så..
Gavin Bryans gripande inspelning av en gammal mans sång i slumnkvarteren i London.
BBC skulle göra en inspelning av dom hemlösa i England (London) och ville göra ett
reportage om hemlösa, utslagna, alkoholister..TV-teamet besökte ställen där -församlingar/kyrkor
med hjälpverksamhet gav mathjälp och annat stöd...när man stod vid ett ställe så ..
hörde TV-teamet en sångröst från en gränd..och gick dit. Där stod en ensam man som sjöng en sång.
Inga instrument..han bara sjöng...Han såg sliten och fattig ut. Inte drogpåverkad. Han sjöng...
"Jesus blood never failed me..yet..never failed me yet..
Jesus blood never failed me yet ...that´s one thing I know..
for he loves me so. Mannen sjöng detta om och om igen...helt ensam..
TV-teamet blev så gripna ..att man spelade in det han sjöng och man frågade honom om man fick
spela in det och sedan lägga musik till hans röst...Det gick bra..
Producenten spelade in det hela på ett band med mannens röst sjungande..
och Gavin Bryan la till musik i studion..Han lät bandet gå vid ett tillfälle och gick ut en stund
ur studion för att göra annat..och när han kom tillbaka så var hela studion av full med folk..
som var gripna och tårögda av sången och musiken..
Det är gripande...enkel musik och en underbar gammal mans röst.
Kan ni få tag i skivan. KÖP DEN! Ni kanske kommer att sittande med tårar i ögonen
(vilket jag gjort och gör) Men det är så uppbyggande att höra det.
Jesus blod sviker oss aldrig!! Det är något som är säkert..
Därför att han älskar oss så...
När Gavin Bryan spelat in detta band så ville man låta mannen få höra det och man letade efter honom.
Men han hade tyvärr avlidit. Kanske är detta ett exempel på hur Gud kan nå oss alla?
Diskret en gång..omvälvande en annan gång..Gud når oss förr eller senare. Om vi vill det.
Det står ju oss fritt att ta emot Hans befriande kärlek.
Tack Älskade Gud. Tack Jesus för ditt blodsoffer!
Staty
26 januari 2009
Till alla med PTSD eller smärtrelaterade problem
www.mosseberg.se är en kurort där det finns kvalificerad hjälp att få.
www.smartguiden.se är en internet plats för alla med fibro, ptsd eller annan smärtproblematik till själ eller kropp.
Gå in och ta en titt!
Anna*
www.smartguiden.se är en internet plats för alla med fibro, ptsd eller annan smärtproblematik till själ eller kropp.
Gå in och ta en titt!
Anna*
25 januari 2009
Till föräldrar till handikappade barn
http://ofelia.dalazonen.com/ord.php
Här kommer en länk till en mycket tänkvärd och vacker berättelse om Mammor till handikappade barn. Jag fick den i ett mail från en beundransvärd kvinna i gruppen. Klicka på bilden så kommer ni direkt till sidan. Gud älskar er oändligt mycket och de barn som ni har är extra nära Guds hjärta!
Guds frid!
Anna*
Det är verkligen inte lätt att vara förälder till ett barn som har något sorts problem. Ett barn som är handikappat fysiskt, psykiskt eller emotionellt är krävande och frustrerande både för barnet och för den vuxne. Hur ofta vill de inte mer än de klarar av och försöker och misslyckas??? Det är svårt att hantera skillnaden mellan deras vilja och förmåga. De har också själva det problemet genom livet, men Gud förmår läka även de svåraste och mest frustrerande som skapar svåra problem för dem. Det är en tröst till alla mammor och pappor som strävar på i livet med problem eller problembarn. Det är en tröst att lämna över sitt liv och sina barns liv till Gud, skaparen och läkaren, tröstaren och beskyddaren.Gud har gett er en skatt, vårda er om den!
♥Omsluten♥
Här kommer en länk till en mycket tänkvärd och vacker berättelse om Mammor till handikappade barn. Jag fick den i ett mail från en beundransvärd kvinna i gruppen. Klicka på bilden så kommer ni direkt till sidan. Gud älskar er oändligt mycket och de barn som ni har är extra nära Guds hjärta!
Guds frid!
Anna*
Det är verkligen inte lätt att vara förälder till ett barn som har något sorts problem. Ett barn som är handikappat fysiskt, psykiskt eller emotionellt är krävande och frustrerande både för barnet och för den vuxne. Hur ofta vill de inte mer än de klarar av och försöker och misslyckas??? Det är svårt att hantera skillnaden mellan deras vilja och förmåga. De har också själva det problemet genom livet, men Gud förmår läka även de svåraste och mest frustrerande som skapar svåra problem för dem. Det är en tröst till alla mammor och pappor som strävar på i livet med problem eller problembarn. Det är en tröst att lämna över sitt liv och sina barns liv till Gud, skaparen och läkaren, tröstaren och beskyddaren.Gud har gett er en skatt, vårda er om den!
♥Omsluten♥
24 januari 2009
Förtröstan är att...
Ära Gud som den enda som har alla lösningar i alla olika omständigheter.
Söka Gud för att få de svar som behövs.
Vänta på Guds svar.
Lyssna efter Guds svar.
Ta emot det som Gud har uppenbarat som allt vi behöver förstå.
Gå i den tron.
Tro att Gud kommer att fortsätta att ge dig de instruktioner som du behöver.
Låta Gud göra resten.
Respektera Guds karaktär när Han ger dig ett löfte så måste Han stå fast vid det för Gud kan inte ljuga.
Ansvar att inte kalla Gud en lögnare.
Komma ihåg vad Gud redan har gjort för oss.
Acceptera att Gud har bevisat sig själv trofast så att vi ska kunna tro igen.
Förstå att vi också kan be Gud om hjälp med vår otro.
Erkänna att Gud inte gör skillnad på människor, och hur mycket Han än älskade människor förr i tiden, så vill han också älska oss lika mycket.
Känna igen när något rör vid vårt hjärta, så är det Gud, för det är där Han bor.
Upptäcka att Gud alltid vill göra det mest kärleksfulla i mitt liv alltid.
Lägga världens vikt tillbaka på Guds skuldror där det hör hemma.
Springa och kasta oss i Pappas famn; med full vetskap om att han kommer att fånga upp oss varje gång.
Tro som låter oss stå emot allt ont; allt efter Guds individuella direktiv.
Vistas över all fruktan.
Se Gud som ofelbar och oslagbar.
Vara fri att bli den människa som Gud skapat oss att bli.
Glädjas över att Gud inte är klara med oss ännu!
Ju mer vi kommer att lära känna och uppleva Gud, ju större blir vår förtröstan - för Han är alltid trofast. Tvivel minskar och vår tro ökar... tills vi lär oss till slut att det inte är någon som vi kan lita på mer än Honom, inte ens oss själva.
© 2005 by Joyce C. Lock
http://our.homewithgod.com/heavenlyinspirations/
This writing may be used in its entirety, with credits in tact,
for non-ministering purposes.
De som förtröstar på HERREN är som Sions berg. Det rubbas inte, det står kvar för evigt. 2 Jerusalem omges av berg,
och HERREN omger sitt folk från nu och till evig tid. Ps 125:1-2
Söka Gud för att få de svar som behövs.
Vänta på Guds svar.
Lyssna efter Guds svar.
Ta emot det som Gud har uppenbarat som allt vi behöver förstå.
Gå i den tron.
Tro att Gud kommer att fortsätta att ge dig de instruktioner som du behöver.
Låta Gud göra resten.
Respektera Guds karaktär när Han ger dig ett löfte så måste Han stå fast vid det för Gud kan inte ljuga.
Ansvar att inte kalla Gud en lögnare.
Komma ihåg vad Gud redan har gjort för oss.
Acceptera att Gud har bevisat sig själv trofast så att vi ska kunna tro igen.
Förstå att vi också kan be Gud om hjälp med vår otro.
Erkänna att Gud inte gör skillnad på människor, och hur mycket Han än älskade människor förr i tiden, så vill han också älska oss lika mycket.
Känna igen när något rör vid vårt hjärta, så är det Gud, för det är där Han bor.
Upptäcka att Gud alltid vill göra det mest kärleksfulla i mitt liv alltid.
Lägga världens vikt tillbaka på Guds skuldror där det hör hemma.
Springa och kasta oss i Pappas famn; med full vetskap om att han kommer att fånga upp oss varje gång.
Tro som låter oss stå emot allt ont; allt efter Guds individuella direktiv.
Vistas över all fruktan.
Se Gud som ofelbar och oslagbar.
Vara fri att bli den människa som Gud skapat oss att bli.
Glädjas över att Gud inte är klara med oss ännu!
Ju mer vi kommer att lära känna och uppleva Gud, ju större blir vår förtröstan - för Han är alltid trofast. Tvivel minskar och vår tro ökar... tills vi lär oss till slut att det inte är någon som vi kan lita på mer än Honom, inte ens oss själva.
© 2005 by Joyce C. Lock
http://our.homewithgod.com/heavenlyinspirations/
This writing may be used in its entirety, with credits in tact,
for non-ministering purposes.
De som förtröstar på HERREN är som Sions berg. Det rubbas inte, det står kvar för evigt. 2 Jerusalem omges av berg,
och HERREN omger sitt folk från nu och till evig tid. Ps 125:1-2
23 januari 2009
Bibelord från Maigelica
Ps 103:13-14
Som en far förbarmar sig
över barnen,
så förbarmar sig Herren
över dem som fruktar honom.
Ty han vet hur vi är skapade,
han tänker på att vi är stoft.
.................................................................................................................................
Ps 102:18
Han vänder sig
till de utblottades bön
och föraktar den inte.
........................................................................................................................
Mika 6:8
Han har kunggjort för dig,
o människa, vad gott är.
Vad begär väl Herren av dig
annat än att du gör det
som rätt är,
att du älskar barmhärtighet
och vandrar i ödmjukhet
med din Gud.
..........................................................................................................................
1 Joh 3:1
Se, vilken kärlek Fadern har
skänkt oss: att vi får kallas
Guds barn, och det är vi också.
Världen känner inte oss inte,
därför att den inte
har lärt känna honom.
.............................................................................................................................
2 Tim 2:1
Du mitt barn, hämta kraft
i den nåd som finns
hos Kristus Jesus.
.........................................................................................................................
1 Kor 8:3
Men om någon älskar Gud
är han känd av honom.
...........................................................................................................................
Jesaja 49: 13b
Ty Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig
över sina betryckta.
.....................................................................................................................
4 Mos 6: 24-26
Herren välsigne dig
och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa
över dig
och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig
och give dig frid.
.......................................................................................................................
Nehemja 9: 17b
Men du är en Gud som förlåter,
nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd,
du övergav dem inte.
......................................................................................................................
Jesaja 46:4
Ända till er ålderdom
är jag denne,
och till dess ni blir grå
skall jag bära er.
Så har jag hittills gjort,
och även i fortsättningen
skall jag stödja er,
jag skall bära och rädda er.
Som en far förbarmar sig
över barnen,
så förbarmar sig Herren
över dem som fruktar honom.
Ty han vet hur vi är skapade,
han tänker på att vi är stoft.
.................................................................................................................................
Ps 102:18
Han vänder sig
till de utblottades bön
och föraktar den inte.
........................................................................................................................
Mika 6:8
Han har kunggjort för dig,
o människa, vad gott är.
Vad begär väl Herren av dig
annat än att du gör det
som rätt är,
att du älskar barmhärtighet
och vandrar i ödmjukhet
med din Gud.
..........................................................................................................................
1 Joh 3:1
Se, vilken kärlek Fadern har
skänkt oss: att vi får kallas
Guds barn, och det är vi också.
Världen känner inte oss inte,
därför att den inte
har lärt känna honom.
.............................................................................................................................
2 Tim 2:1
Du mitt barn, hämta kraft
i den nåd som finns
hos Kristus Jesus.
.........................................................................................................................
1 Kor 8:3
Men om någon älskar Gud
är han känd av honom.
...........................................................................................................................
Jesaja 49: 13b
Ty Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig
över sina betryckta.
.....................................................................................................................
4 Mos 6: 24-26
Herren välsigne dig
och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa
över dig
och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig
och give dig frid.
.......................................................................................................................
Nehemja 9: 17b
Men du är en Gud som förlåter,
nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd,
du övergav dem inte.
......................................................................................................................
Jesaja 46:4
Ända till er ålderdom
är jag denne,
och till dess ni blir grå
skall jag bära er.
Så har jag hittills gjort,
och även i fortsättningen
skall jag stödja er,
jag skall bära och rädda er.
22 januari 2009
Kom nära mig
Kom nära mig du mänskobarn, kom nära mig.
Du finner vila i min famn, kom nära mig.
Jag skapat himmel hav och jord och dukar nu för dig mitt bord.
Kom nära du som hungrar jag vill mätta dig.
Kom nära du som tveksam är, kom nära mig.
Du som ej vet vart vägen bär, kom nära mig.
Ett evigt liv jag dig beskär, till himmelen jag vägen är.
Kom nära mig du tvivlande, kom nära mig.
Kom nära du som sorgsen är, kom nära mig.
Du som på tunga bördor bär, kom nära mig.
Jag bar en gång ett kors för dig. Så innerligt jag älskar dig.
Kom nära mig, min vän och jag skall bära dig.
Kom nära du som slagen är, kom nära mig.
Du som av synd bedragen är, kom nära mig.
Jag känner dig och har dig kär. Se mina händer märken bär.
Kom nära mig min vän och jag skall hela dig.
Vill du till himlen nå en gång, kom nära mig.
vill du ta del i Lammets sång, kom nära mig.
Vill du stå brud i himmelen, så ikläd dig försoningen.
Då skall för evigt du få vara nära mig.
~Lennart Jakobsson~
Du finner vila i min famn, kom nära mig.
Jag skapat himmel hav och jord och dukar nu för dig mitt bord.
Kom nära du som hungrar jag vill mätta dig.
Kom nära du som tveksam är, kom nära mig.
Du som ej vet vart vägen bär, kom nära mig.
Ett evigt liv jag dig beskär, till himmelen jag vägen är.
Kom nära mig du tvivlande, kom nära mig.
Kom nära du som sorgsen är, kom nära mig.
Du som på tunga bördor bär, kom nära mig.
Jag bar en gång ett kors för dig. Så innerligt jag älskar dig.
Kom nära mig, min vän och jag skall bära dig.
Kom nära du som slagen är, kom nära mig.
Du som av synd bedragen är, kom nära mig.
Jag känner dig och har dig kär. Se mina händer märken bär.
Kom nära mig min vän och jag skall hela dig.
Vill du till himlen nå en gång, kom nära mig.
vill du ta del i Lammets sång, kom nära mig.
Vill du stå brud i himmelen, så ikläd dig försoningen.
Då skall för evigt du få vara nära mig.
~Lennart Jakobsson~
21 januari 2009
Film
Detta är en film på engelska som förklarar hela bibeln på ett mycket fint sätt.
Den är oerhört vacker och tar ca. 1 tim 18 min att se, men det är väl värt det.
http://christiananswers.net/hope/thehope-full-length.html
Se den, var välsignad och njut av filmen!
Anna*
Den är oerhört vacker och tar ca. 1 tim 18 min att se, men det är väl värt det.
http://christiananswers.net/hope/thehope-full-length.html
Se den, var välsignad och njut av filmen!
Anna*
20 januari 2009
Guds vilja - eng o sv
The Will of God, Will never take you,
to where the Grace of God will not protect you
~~~~~~~~~~~~~~~~~
Guds vilja kommer aldrig att ta dig
till en plats där Guds nåd inte beskyddar dig.
19 januari 2009
En ny version av fotspår i sanden - eng o sv
†† FOOTPRINTS...A New Version ††
††††
Imagine you and the Lord Jesus are walking down the road together. For
much of the way, the Lord's footprints go along steadily, consistently, rarely
varying the pace. But your footprints are a disorganized stream of
zigzags, starts, stops, turnarounds, circles, departures, and returns. For much
of the way, it seems to go like this, but gradually your footprints come more
in line with the Lord's, soon paralleling His consistently. You and Jesus are walking as true friends! This seems perfect, but then an interesting thing happens: Your footprints that once etched the sand next to Jesus' are now walking precisely in His steps. Inside His larger footprints are your smaller ones, you and Jesus are becoming one. This goes on for many miles, but gradually you notice another change. The footprints inside the large footprints seem to grow larger. Eventually they disappear altogether. There is only one set of footprints they have become one.
This goes on for a long time, but suddenly the second set of footprints is back. This time it seems even worse! Zigzags all over the place. Stops. Starts. Gashes in the sand. A variable mess of prints. You are amazed and shocked.
Your dream ends. Now you pray: "Lord, I understand the first scene with zigzags and fits. I was a new Christian; I was just learning. But You walked on through the storm and helped me learn to walk with You." "That is correct." "And when the smaller footprints were inside of Yours, I was actually learning to walk in Your steps; followed You very closely." "Very good. You have understood everything so far." When the smaller footprints grew and filled in Yours, I suppose that I was becoming like You in every way." "Precisely." "So, Lord, was there a regression or something? The footprints separated, and this time it was worse than at first." There is a pause as the Lord answers with a smile in His voice. "You didn't know? That was when we danced."
(author unknown)
††††
Imagine you and the Lord Jesus are walking down the road together. For
much of the way, the Lord's footprints go along steadily, consistently, rarely
varying the pace. But your footprints are a disorganized stream of
zigzags, starts, stops, turnarounds, circles, departures, and returns. For much
of the way, it seems to go like this, but gradually your footprints come more
in line with the Lord's, soon paralleling His consistently. You and Jesus are walking as true friends! This seems perfect, but then an interesting thing happens: Your footprints that once etched the sand next to Jesus' are now walking precisely in His steps. Inside His larger footprints are your smaller ones, you and Jesus are becoming one. This goes on for many miles, but gradually you notice another change. The footprints inside the large footprints seem to grow larger. Eventually they disappear altogether. There is only one set of footprints they have become one.
This goes on for a long time, but suddenly the second set of footprints is back. This time it seems even worse! Zigzags all over the place. Stops. Starts. Gashes in the sand. A variable mess of prints. You are amazed and shocked.
Your dream ends. Now you pray: "Lord, I understand the first scene with zigzags and fits. I was a new Christian; I was just learning. But You walked on through the storm and helped me learn to walk with You." "That is correct." "And when the smaller footprints were inside of Yours, I was actually learning to walk in Your steps; followed You very closely." "Very good. You have understood everything so far." When the smaller footprints grew and filled in Yours, I suppose that I was becoming like You in every way." "Precisely." "So, Lord, was there a regression or something? The footprints separated, and this time it was worse than at first." There is a pause as the Lord answers with a smile in His voice. "You didn't know? That was when we danced."
(author unknown)
†† Fotspår-En ny version ††
††††
Tänk dig att Du och Herren Jesus vandrar utmed vägen tillsammans. En stor del av vägen, är Herrens fotspår stadiga, fasta och varierar mycket lite i hastighet. Men dina fotspår är en oorganiserad ström av sicksack, avbrott, cirklar, avgångar, och återkomster. Under en lång sträcka så ser det ut så men sen kommer spåren gradvis att hamna bredvid Herrens fotspår. Efter ett tag går du helt parallellt med Herren och med samma stadiga fasta steg som Han. Du och Jesus vandrar som sanna vänner! Detta verkar perfekt, men sen händer något intressant:
Dina fotspår som en gång märkte sanden bredvid Jesus går istället precis i hans fotspår. Inne i Hans större fotspår är dina mindre. Du och Jesus blir nu ett. Detta pågår under många mil, men sen upptäcker du ännu en gradvis förändring. Fotspåren inne i de stora fotspåren växer till och blir större. Till slut försvinner de helt och hållet. Det finns bara ett fotspår för de två har blivit ett. Detta fortsätter också under en lång tid. Men helt plötsligt så kommer det andra fotspåret tillbaka. Nu är det ännu värre än det var förut. Sicksack spår. Stop. Börja om. Djupa gropar i sanden. En varierad röra av fotspår. Du är överväldigad och chockerad.
Din dröm slutar och nu ber du: "Herre, Jag förstod den första scenen med sicksack spår och kaos. Jag höll på att lära mig. Men du gick rakt igenom alla stormar och hjälpte mig att gå tillsammans med dig." "Ja, det är rätt!" " Och när de mindre fotspåren var inne i Dina, så lärde jag mig att faktiskt gå i Dina fotspår, genom att följa dig mycket noga. " " Mycket bra! Du har förstått allt, än så länge!" "När de mindre fotspåren växte till och fyllde Dina, antar jag att jag började likna dig på alla sätt" " Precis!" " Ja, men Herre, vad var det som hände. Var det en återgång? En regression eller något? Fotspåren delade ju på sig igen och det var ju värre än första gången? " Det var en paus innan Herren svarade med ett leende på rösten "Visste du inte? Det var då som vi dansade!"
(Författare okänd)
18 januari 2009
Psykoterapi och själavård
LUTHERANEN nr 1/2001
Psykoterapi och kristen själavård
Människor i vårt land mår alltmer psykiskt dåligt. Så många lider av depressioner och ångest att somliga nu börjar karakterisera det som en folksjukdom. Sjukskrivningar på grund av stress och utbrändhet ökar kraftigt. Antalet självmord bland unga och medelålders människor är skrämmande högt. Vad allt detta beror på kan vi inte utreda här, men sannolikt har det en del med det moderna samhällets värderingar och livsstil att göra.
Allt fler – både unga och äldre – anses behöva professionell hjälp av psykologer, psykoterapeuter, kuratorer av olika slag. Hos legitimerade psykoanalytiker står människor i kö, fast det är dyrt att gå hos dem. Den psykiatriska och psykoterapeutiska verksamheten kostar samhälle och enskilda stora summor varje år.
Även kristna drabbas av psykiska sjukdomar, ångest och svåra depressioner. Även de påverkas av den moderna tidens snabba förändringar, dess enorma mediala utbud, alla valmöjligheter, det höga tempot och alla krav på att hänga med i svängen. Många orkar inte. Till sist säger psyket ifrån, och man börjar må dåligt.
Fortfarande finns en viss känsla av förnedring och skam förknippad med att lida av psykiska eller nervösa besvär. Den som mår dåligt försöker i det längsta hålla masken och inte visa det. Man känner sig som en sämre människa, och är man kristen känner man sig som en misslyckad, svag och usel sådan.
Därför bör det ofta sägas klart och tydligt, att en kristen visst kan drabbas av psykiska besvär och sjukdomar lika väl som alla andra, och att man inte är någon sämre människa för det. Jesus bekämpade sjukdomar av olika slag, såväl fysiska som psykiska (Mark. 2:34). Dessutom varnar han oss uttryckligen för att försöka mäta människors grad av syndighet utifrån det mått av olyckor och lidanden som drabbar dem (Luk. 13:1-5, Joh. 9:1-3). Vi har väldigt lätt för att tänka: Vad har jag gjort, som råkat ut för detta? Eller vad har han eller hon gjort? Job drabbades inte av sina lidanden för att han var orättfärdig och en dålig kristen.
Till vem skall vi gå – terapeut eller präst?
Hur bör en kristen, som mår psykiskt dålig, ställa sig till att söka hjälp inom den psykiatriska vården eller hos psykologer och psykoterapeuter? Allt oftare hänvisas vi i dag till sådana, när livet gör ont och vi upplever oro, kris och ångest av olika slag.
Förr pratade man kanske mer med sina medmänniskor, med förtrogna vänner och bekanta. Det fanns ett socialt nätverk. Men nu ser det ut som om många har ingen eller få i det dagliga umgänget som man vågar prata förtroligt och öppet med. I stället är det professionell terapibehandling som gäller. Det säger något om vår tids sociala nöd. Hade man haft släkt och vänner som gav sig tid att lyssna och prata, hade det kanske gett lika mycket – eller mer – som att gå i dyrbar terapi.
En del kristna är tveksamma till att söka s.k. professionell hjälp. De är rädda att dessa ”världsligt” professionella också skall börja gräva i deras tro och andliga liv. När vi mår psykiskt dåligt, så mår vi ofta också andligt dåligt – dvs. vår nedstämdhet, depression eller ångest påverkar relationen till Gud. Oron kan leda till svåra tvivel och anfäktelser. Kan man verkligen tala med en psykolog om sådant? Var går egentligen gränsen mellan psykoterapi och kristen själavård?
Innan vi säger något mer om detta, skall vi påminna om det starka intresset för god sjukvård och dess utnyttjande som alltid följt i kristendomens spår.
Vi skall inte förakta professionell hjälp
Det hör till Guds goda försyn att han förser oss med läkare, mediciner och läkekonst till hjälp mot såväl somatiska (kroppsliga) som psykiska sjukdomar. Att som kristen förakta sådant hör inte till sund kristendom. Det är tvärtom utmärkande för sekter och extrema rörelser, som förkunnar att man skall bli frisk enbart genom bön och väntan på extraordinära under. Att avvisa den hjälp som redan finns är inget annat än att fresta Gud. Det gäller även på de psykiska sjukdomarnas område.
Det hör inte till kyrkans uppgift att förorda eller förbjuda medicinska behandlingsmetoder – inte så länge dessa inte strider mot kristen etik och moral. Luthersk kristendomen har alltid utifrån Skriftens lära om providentia Dei, den gudomliga försynen som uppehåller alla människors liv, varit positiv till vetenskap, forskning och framsteg i detta sammanhang. Luther skriver inte bara om vikten av att utbilda goda präster. Han nämner också hur betydelsefullt det är med bra läkare i samhället. En luthersk teolog som C. F. W. Walter (d. 1887) understryker i sin kända Pastorale (själavårdshandbok) noga prästens skyldighet att i förekommande fall se till att sjuka i församlingen får tillgång till befintlig medicinsk vård och behandling. Han nämner också att medicinering kan behövas vid psykisk sjukdom.
Omsorg om fattiga och sjuka i församlingen har ända från apostolisk tid varit en kristen dygd. Dit hör att vi anlitar bra läkare – oavsett om dessa är kristna eller inte.
Vissa problem kan dock uppstå just när det gäller modern psykoterapi, eftersom den ibland riskerar att komma in på området för kristen själavård.
Vad är den avgörande skillnaden mellan psykoterapi och kristen själavård?
När livet gjorde ont gick man förr oftast till prästen. Så är det inte längre. Folk går till psykologer, psykoanalytiker och terapeuter av olika slag för att, som det heter, få hjälp att ”bearbeta” sina sorger, problem och kriser.
Det är inget fel i att gå till en terapeut. De gör ofta ett bra arbete och kan inom sitt område många gånger ge bättre hjälp än en präst. Ändå måste vi som kristna komma ihåg en viktig sak. Det finns något som psykologer och terapeuter inte kan ge, nämligen syndernas förlåtelse och frid med Gud. De kan lära människor att ”förlåta sig själva”, få bättre självförtroende i arbetsliv och umgänge, lösa personliga problem på ett konstruktivt sätt och annat sådant som är viktigt i det dagliga livet. Men de kan aldrig, som t.ex. prästen i den kristna bikten, ”på vår Herres Jesu Kristi befallning” förlåta alla synder ”i Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes namn”. Och det är inte heller deras uppgift.
Just i bikt och avlösning har vi som i ett nötskal den grundläggande skillnaden mellan psykoterapi och kristen själavård. Den kristna själavården handlar om vårt förhållande till Gud och om frälsningen av nåd som kommer till oss genom Jesus Kristus. Den sysslar med våra skuldfrågor inför Gud och med allt som stör, hindrar och hotar att förstöra vår gemenskap med honom. Den kristna själavården talar om synd och nåd, bot och bättring. Dess redskap är samtal, biblisk förmaning, bön och framför allt tillämpning av lag och evangelium i det enskilda fallet. Den har kort sagt Guds Ord som utgångspunkt och ledstjärna – vilket samhällets läkare och terapeuter inte har.
Läkare och psykologer behandlar kropp och psyke i ett begränsat jordiskt perspektiv. Deras uppgift är inte att ge sig in på religionens område eller driva livsåskådningsfrågor gentemot sina patienter eller klienter. Tvärtom skall de enligt olika yrkesetiska koder som finns inom detta område vara neutrala och visa respekt för ”individens grundläggande rättigheter, värdighet och värde”, som det t.ex. står i Psykologförbundets etiska regler. Dit hör bl.a. respekt just för individens religion. Det sägs också att respekten för individen är särskilt viktigt med anledning av ”att psykologers arbetsuppgifter innebär ofta möjlighet till en djupgående påverkan av andra människor”. Detta är ett sant och viktigt påpekande. Den som möter människor i kris och i utsatta, känsliga och sårbara tillstånd har ett mycket stort ansvar. I synnerhet då, när individen är skör och lättpåverkad, gäller det att akta sig för att försöka pressa på någon en åskådning eller ta ifrån någon hans tro.
De etiska regler som finns inom olika områden är egentligen bara en närmare precisering av de medborgerliga fri- och rättigheter som vårt lands grundlagar tillförsäkrar var och en.
Allvarliga övertramp sker
Både präster och psykoterapeuter överskrider ibland gränserna för sitt område. Oerfarna och outbildade präster och pastorer, som t.ex. ger sig in på att försöka bota sådant som egentligen hör hemma inom psykiatrins område, kan förstöra mycket för människor som söker dem.
Men eftersom det blir allt vanligare att kristna hänvisas till psykoterapeuter, finns det skäl att fråga sig vad som sker i deras slutna rum. Att vi som kristna i grunden har en positiv syn på såväl medicinsk som psykoterapeutisk hjälp, betyder ju inte att vi okritiskt skall acceptera allt som förekommer.
Det finns tyvärr flera vittnesbörd om psykoterapeuter, som antingen direkt eller indirekt, ger sig in på det religiösa området och ställer mer eller mindre provocerande frågor till klienten om dennes tro. Det finns bibeltroende kristna med en s.k. ”fundamentalistisk” grundsyn, som fått höra att deras dogmatiska tro kan vara en orsak till de psykiska besvär som de lider av. Kanske bär man på en oförlöst och förnekad längtan att ”vara ärlig mot sig själv” och bli fri den kristna trons tvångströja? Terapeuter, präglade av uppfattningen att ”fundamentalism” och ”dogmatisk religion” eller gammal klassisk kristendom närmast är en psykisk defekt eller något sjukligt, håller ibland på så där.
Det finns också psykologer och terapeuter som rekommenderar unga och ”religiöst hämmade” personer sexuell frigörelse och utlevnad som bot för psykiska besvär. Allt sådant här är inte bara dumt, okunnigt och oprofessionellt. Det är grovt oetiskt och farligt. Det finns tragiska exempel på hur en psykoterapeutisk stödd frigörelse från ”trångsynt” kristendom eller från barndomens kristna fostran lett till att den som behandlats förlorat sin tro, inte funnit något annat hållbart och till sist tagit sitt liv.
Övertramp och övergrepp i detta sammanhang kan vara svåra att komma åt, eftersom de sker verbalt och bakom lyckta dörrar. Men även terapeuters verksamhet måste, liksom många andras, på något sätt kunna granskas. Och vi måste lära oss säga ifrån – i synnerhet när vi ser att sårbara människors tro kränks och ifrågasätts.
Människosynen kan ställa till problem
Psykologer och psykoterapeuter har en människosyn som de flesta andra. Den människosynen är i regel inte kristen utan humanistisk, ibland med ateistiska eller religiöst-gnostiska förtecken. Den präglas av tron på människans inneboende godhet och möjligheter. Hennes egna resurser och krafter står i centrum. Psykoterapeuter arbetar ju inte utefter bibliska begrepp som syndafall, arvsynd, bundenhet i synd och sådant.
Vad skall vi säga om detta? Så länge terapeuters människosyn och värderingar i deras arbete håller sig inom ramen för vad som är gott och rättfärdigt i jordisk, samhällelig mening, finns inget att invända. Varje människa har någon form av ansvar för sitt liv och kan göra goda eller dåliga val som kan leda till ett bra eller dåligt liv, till ett bättre eller sämre fysiskt och psykiskt välbefinnande.
Den kanske mest avancerade formen av terapi är psykoanalysen, som går tillbaka på den numera alltmer ifrågasatte Freud. (En del forskare menar bl.a. att hans teorier är vetenskapligt undermåliga och delvis bygger på kliniska observationer som han själv hade hittat på.) En analys sträcker sig ofta över flera år och kostar ganska mycket.
Psykoanalys är i dag inte något enhetligt begrepp. Den är snarare ett samlingsnamn på ett stort antal, ibland motstridiga, teorier och skolor som har vissa gemensamma drag, som t.ex. att det omedvetna har en avgörande betydelse (där finns nyckeln till allt, både gott och ont) och att hjälp fås genom att man får insikt om sina drifter och inre krafter, sina dolda konflikter och bortträngda minnen.
Behandlingsfilosofin går ut på att det som kommer i dagen i analysen kan individen ta ansvar för och göra något åt. Resultatet av analysen tycks påfallande ofta bara bli att man kommer fram till att man inte var älskad och sedd tillräckligt av sina föräldrar i sin barndom (vem har inte känt sig förbisedd och oälskad någon gång?), och att man gått och burit på undertryckt hat och vrede mot mor eller far eller båda (vem har inte varit arg på sina föräldrar någon gång?). Alltfler börjar i dag fråga sig om det ändå inte är något fel med en metod som efter år av djupanalys ofta inte kommer fram till mer.
Det visar sig gång på gång att en kristen människosyn, som ser människan som en djupt fallen syndare, som bara kan återlösas och frälsas av Kristus, blir problematisk i relationen till psykoterapeutens eller analytikerns syn. Guds Ord och bud ställer ju mycket högre och djupare krav på oss än vad samhället med dess människosyn gör. Skriftens och Guds analys av avgrunden i vårt inre går mycket djupare än någon modern psykoanalys. Inför Gud står vi alla som syndare med ett bottenlöst syndafördärv: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda” (Rom. 3:10). I Ordets ljus framstår vi som onda, inte som goda. Enligt Jesus är vi alla syndens slavar, som inte kan befria sig själva utan måste befrias av Guds Son, död och uppstånden för oss (Joh. 8:34-36).
Även på människosynens område gäller det för psykologer, terapeuter och analytiker att visa respekt för sina patienters trosövertygelse. Och en kristen måste vara beredd att stå på sig, vilket inte alltid är så lätt när man mår dåligt. Men vi får inte glömma, att det ytterst är vi själva som avgör vilken typ av terapi vi vill ha. Inga terapeuter och analytiker i världen har rätt att ta kontrollen över oss och manipulera med vårt psyke, vår tro och våra liv.
Några slutsatser
Av ovanstående kritiska invändningar skall vi nu inte dra slutsatsen att all psykoterapi är dålig, andligt förförisk och farlig. Det finns en lång rad duktiga, seriösa och verkligt professionella psykoterapeuter, som varit till stor hjälp också för kristna. Dem tackar vi Gud för. Men det finns ändå, som vi sett, skäl att se upp och reagera mot vissa företeelser.
Som kristna bör vi hålla oss till den bibliska grundregeln att det som hör till den kristna tron och vår själs salighet, det hör hemma inom den kristna själavården. Sådant talar vi särskilt med vår präst och själasörjare om – han som enligt Skriften har att vaka över våra själar med räkenskapens dag för ögonen (Hebr. 13:17).
Mot psykisk ohälsa och mentala sjukdomar söker vi läkare och vid behov terapi. Men som alltid, när andra skall behandla oss, bör vi fråga efter deras utbildning, erfarenhet, specialitet, behandlingsfilosofi och liknande. Vi har rätt att få reda på vad behandlingen går ut på, och det är som sagt vi själva som bestämmer, om vi vill ha den eller inte.
Klargöranden i förväg är alltid bra. Vid inledande samtal kan vi nämna att vi har en kristen tro som betyder mycket för oss, och att problem inom det området vill vi inte avhandla i terapin, utan med vår själasörjare – eller eventuellt med denne närvarande i terapin. Visar psykoterapeuten ingen eller liten förståelse för sådana önskemål, så må vi bjuda honom eller henne farväl och söka upp någon annan.
Det bästa är naturligtvis att läkare, terapeuter och präster vid behov samarbetar. De är i grunden inte varandras konkurrenter och motståndare. Var och en har sin bit att komma med, och båda har sin av Gud givna uppgift att hjälpa och inte stjälpa dem som lider och har det svårt. Det har också flera gånger visat sig att ett samarbete mellan präst (även en bibeltrogen sådan) och psykoterapeut har fungerat väl och burit god frukt.
S. Bergman
Psykoterapi och kristen själavård
Människor i vårt land mår alltmer psykiskt dåligt. Så många lider av depressioner och ångest att somliga nu börjar karakterisera det som en folksjukdom. Sjukskrivningar på grund av stress och utbrändhet ökar kraftigt. Antalet självmord bland unga och medelålders människor är skrämmande högt. Vad allt detta beror på kan vi inte utreda här, men sannolikt har det en del med det moderna samhällets värderingar och livsstil att göra.
Allt fler – både unga och äldre – anses behöva professionell hjälp av psykologer, psykoterapeuter, kuratorer av olika slag. Hos legitimerade psykoanalytiker står människor i kö, fast det är dyrt att gå hos dem. Den psykiatriska och psykoterapeutiska verksamheten kostar samhälle och enskilda stora summor varje år.
Även kristna drabbas av psykiska sjukdomar, ångest och svåra depressioner. Även de påverkas av den moderna tidens snabba förändringar, dess enorma mediala utbud, alla valmöjligheter, det höga tempot och alla krav på att hänga med i svängen. Många orkar inte. Till sist säger psyket ifrån, och man börjar må dåligt.
Fortfarande finns en viss känsla av förnedring och skam förknippad med att lida av psykiska eller nervösa besvär. Den som mår dåligt försöker i det längsta hålla masken och inte visa det. Man känner sig som en sämre människa, och är man kristen känner man sig som en misslyckad, svag och usel sådan.
Därför bör det ofta sägas klart och tydligt, att en kristen visst kan drabbas av psykiska besvär och sjukdomar lika väl som alla andra, och att man inte är någon sämre människa för det. Jesus bekämpade sjukdomar av olika slag, såväl fysiska som psykiska (Mark. 2:34). Dessutom varnar han oss uttryckligen för att försöka mäta människors grad av syndighet utifrån det mått av olyckor och lidanden som drabbar dem (Luk. 13:1-5, Joh. 9:1-3). Vi har väldigt lätt för att tänka: Vad har jag gjort, som råkat ut för detta? Eller vad har han eller hon gjort? Job drabbades inte av sina lidanden för att han var orättfärdig och en dålig kristen.
Till vem skall vi gå – terapeut eller präst?
Hur bör en kristen, som mår psykiskt dålig, ställa sig till att söka hjälp inom den psykiatriska vården eller hos psykologer och psykoterapeuter? Allt oftare hänvisas vi i dag till sådana, när livet gör ont och vi upplever oro, kris och ångest av olika slag.
Förr pratade man kanske mer med sina medmänniskor, med förtrogna vänner och bekanta. Det fanns ett socialt nätverk. Men nu ser det ut som om många har ingen eller få i det dagliga umgänget som man vågar prata förtroligt och öppet med. I stället är det professionell terapibehandling som gäller. Det säger något om vår tids sociala nöd. Hade man haft släkt och vänner som gav sig tid att lyssna och prata, hade det kanske gett lika mycket – eller mer – som att gå i dyrbar terapi.
En del kristna är tveksamma till att söka s.k. professionell hjälp. De är rädda att dessa ”världsligt” professionella också skall börja gräva i deras tro och andliga liv. När vi mår psykiskt dåligt, så mår vi ofta också andligt dåligt – dvs. vår nedstämdhet, depression eller ångest påverkar relationen till Gud. Oron kan leda till svåra tvivel och anfäktelser. Kan man verkligen tala med en psykolog om sådant? Var går egentligen gränsen mellan psykoterapi och kristen själavård?
Innan vi säger något mer om detta, skall vi påminna om det starka intresset för god sjukvård och dess utnyttjande som alltid följt i kristendomens spår.
Vi skall inte förakta professionell hjälp
Det hör till Guds goda försyn att han förser oss med läkare, mediciner och läkekonst till hjälp mot såväl somatiska (kroppsliga) som psykiska sjukdomar. Att som kristen förakta sådant hör inte till sund kristendom. Det är tvärtom utmärkande för sekter och extrema rörelser, som förkunnar att man skall bli frisk enbart genom bön och väntan på extraordinära under. Att avvisa den hjälp som redan finns är inget annat än att fresta Gud. Det gäller även på de psykiska sjukdomarnas område.
Det hör inte till kyrkans uppgift att förorda eller förbjuda medicinska behandlingsmetoder – inte så länge dessa inte strider mot kristen etik och moral. Luthersk kristendomen har alltid utifrån Skriftens lära om providentia Dei, den gudomliga försynen som uppehåller alla människors liv, varit positiv till vetenskap, forskning och framsteg i detta sammanhang. Luther skriver inte bara om vikten av att utbilda goda präster. Han nämner också hur betydelsefullt det är med bra läkare i samhället. En luthersk teolog som C. F. W. Walter (d. 1887) understryker i sin kända Pastorale (själavårdshandbok) noga prästens skyldighet att i förekommande fall se till att sjuka i församlingen får tillgång till befintlig medicinsk vård och behandling. Han nämner också att medicinering kan behövas vid psykisk sjukdom.
Omsorg om fattiga och sjuka i församlingen har ända från apostolisk tid varit en kristen dygd. Dit hör att vi anlitar bra läkare – oavsett om dessa är kristna eller inte.
Vissa problem kan dock uppstå just när det gäller modern psykoterapi, eftersom den ibland riskerar att komma in på området för kristen själavård.
Vad är den avgörande skillnaden mellan psykoterapi och kristen själavård?
När livet gjorde ont gick man förr oftast till prästen. Så är det inte längre. Folk går till psykologer, psykoanalytiker och terapeuter av olika slag för att, som det heter, få hjälp att ”bearbeta” sina sorger, problem och kriser.
Det är inget fel i att gå till en terapeut. De gör ofta ett bra arbete och kan inom sitt område många gånger ge bättre hjälp än en präst. Ändå måste vi som kristna komma ihåg en viktig sak. Det finns något som psykologer och terapeuter inte kan ge, nämligen syndernas förlåtelse och frid med Gud. De kan lära människor att ”förlåta sig själva”, få bättre självförtroende i arbetsliv och umgänge, lösa personliga problem på ett konstruktivt sätt och annat sådant som är viktigt i det dagliga livet. Men de kan aldrig, som t.ex. prästen i den kristna bikten, ”på vår Herres Jesu Kristi befallning” förlåta alla synder ”i Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes namn”. Och det är inte heller deras uppgift.
Just i bikt och avlösning har vi som i ett nötskal den grundläggande skillnaden mellan psykoterapi och kristen själavård. Den kristna själavården handlar om vårt förhållande till Gud och om frälsningen av nåd som kommer till oss genom Jesus Kristus. Den sysslar med våra skuldfrågor inför Gud och med allt som stör, hindrar och hotar att förstöra vår gemenskap med honom. Den kristna själavården talar om synd och nåd, bot och bättring. Dess redskap är samtal, biblisk förmaning, bön och framför allt tillämpning av lag och evangelium i det enskilda fallet. Den har kort sagt Guds Ord som utgångspunkt och ledstjärna – vilket samhällets läkare och terapeuter inte har.
Läkare och psykologer behandlar kropp och psyke i ett begränsat jordiskt perspektiv. Deras uppgift är inte att ge sig in på religionens område eller driva livsåskådningsfrågor gentemot sina patienter eller klienter. Tvärtom skall de enligt olika yrkesetiska koder som finns inom detta område vara neutrala och visa respekt för ”individens grundläggande rättigheter, värdighet och värde”, som det t.ex. står i Psykologförbundets etiska regler. Dit hör bl.a. respekt just för individens religion. Det sägs också att respekten för individen är särskilt viktigt med anledning av ”att psykologers arbetsuppgifter innebär ofta möjlighet till en djupgående påverkan av andra människor”. Detta är ett sant och viktigt påpekande. Den som möter människor i kris och i utsatta, känsliga och sårbara tillstånd har ett mycket stort ansvar. I synnerhet då, när individen är skör och lättpåverkad, gäller det att akta sig för att försöka pressa på någon en åskådning eller ta ifrån någon hans tro.
De etiska regler som finns inom olika områden är egentligen bara en närmare precisering av de medborgerliga fri- och rättigheter som vårt lands grundlagar tillförsäkrar var och en.
Allvarliga övertramp sker
Både präster och psykoterapeuter överskrider ibland gränserna för sitt område. Oerfarna och outbildade präster och pastorer, som t.ex. ger sig in på att försöka bota sådant som egentligen hör hemma inom psykiatrins område, kan förstöra mycket för människor som söker dem.
Men eftersom det blir allt vanligare att kristna hänvisas till psykoterapeuter, finns det skäl att fråga sig vad som sker i deras slutna rum. Att vi som kristna i grunden har en positiv syn på såväl medicinsk som psykoterapeutisk hjälp, betyder ju inte att vi okritiskt skall acceptera allt som förekommer.
Det finns tyvärr flera vittnesbörd om psykoterapeuter, som antingen direkt eller indirekt, ger sig in på det religiösa området och ställer mer eller mindre provocerande frågor till klienten om dennes tro. Det finns bibeltroende kristna med en s.k. ”fundamentalistisk” grundsyn, som fått höra att deras dogmatiska tro kan vara en orsak till de psykiska besvär som de lider av. Kanske bär man på en oförlöst och förnekad längtan att ”vara ärlig mot sig själv” och bli fri den kristna trons tvångströja? Terapeuter, präglade av uppfattningen att ”fundamentalism” och ”dogmatisk religion” eller gammal klassisk kristendom närmast är en psykisk defekt eller något sjukligt, håller ibland på så där.
Det finns också psykologer och terapeuter som rekommenderar unga och ”religiöst hämmade” personer sexuell frigörelse och utlevnad som bot för psykiska besvär. Allt sådant här är inte bara dumt, okunnigt och oprofessionellt. Det är grovt oetiskt och farligt. Det finns tragiska exempel på hur en psykoterapeutisk stödd frigörelse från ”trångsynt” kristendom eller från barndomens kristna fostran lett till att den som behandlats förlorat sin tro, inte funnit något annat hållbart och till sist tagit sitt liv.
Övertramp och övergrepp i detta sammanhang kan vara svåra att komma åt, eftersom de sker verbalt och bakom lyckta dörrar. Men även terapeuters verksamhet måste, liksom många andras, på något sätt kunna granskas. Och vi måste lära oss säga ifrån – i synnerhet när vi ser att sårbara människors tro kränks och ifrågasätts.
Människosynen kan ställa till problem
Psykologer och psykoterapeuter har en människosyn som de flesta andra. Den människosynen är i regel inte kristen utan humanistisk, ibland med ateistiska eller religiöst-gnostiska förtecken. Den präglas av tron på människans inneboende godhet och möjligheter. Hennes egna resurser och krafter står i centrum. Psykoterapeuter arbetar ju inte utefter bibliska begrepp som syndafall, arvsynd, bundenhet i synd och sådant.
Vad skall vi säga om detta? Så länge terapeuters människosyn och värderingar i deras arbete håller sig inom ramen för vad som är gott och rättfärdigt i jordisk, samhällelig mening, finns inget att invända. Varje människa har någon form av ansvar för sitt liv och kan göra goda eller dåliga val som kan leda till ett bra eller dåligt liv, till ett bättre eller sämre fysiskt och psykiskt välbefinnande.
Den kanske mest avancerade formen av terapi är psykoanalysen, som går tillbaka på den numera alltmer ifrågasatte Freud. (En del forskare menar bl.a. att hans teorier är vetenskapligt undermåliga och delvis bygger på kliniska observationer som han själv hade hittat på.) En analys sträcker sig ofta över flera år och kostar ganska mycket.
Psykoanalys är i dag inte något enhetligt begrepp. Den är snarare ett samlingsnamn på ett stort antal, ibland motstridiga, teorier och skolor som har vissa gemensamma drag, som t.ex. att det omedvetna har en avgörande betydelse (där finns nyckeln till allt, både gott och ont) och att hjälp fås genom att man får insikt om sina drifter och inre krafter, sina dolda konflikter och bortträngda minnen.
Behandlingsfilosofin går ut på att det som kommer i dagen i analysen kan individen ta ansvar för och göra något åt. Resultatet av analysen tycks påfallande ofta bara bli att man kommer fram till att man inte var älskad och sedd tillräckligt av sina föräldrar i sin barndom (vem har inte känt sig förbisedd och oälskad någon gång?), och att man gått och burit på undertryckt hat och vrede mot mor eller far eller båda (vem har inte varit arg på sina föräldrar någon gång?). Alltfler börjar i dag fråga sig om det ändå inte är något fel med en metod som efter år av djupanalys ofta inte kommer fram till mer.
Det visar sig gång på gång att en kristen människosyn, som ser människan som en djupt fallen syndare, som bara kan återlösas och frälsas av Kristus, blir problematisk i relationen till psykoterapeutens eller analytikerns syn. Guds Ord och bud ställer ju mycket högre och djupare krav på oss än vad samhället med dess människosyn gör. Skriftens och Guds analys av avgrunden i vårt inre går mycket djupare än någon modern psykoanalys. Inför Gud står vi alla som syndare med ett bottenlöst syndafördärv: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda” (Rom. 3:10). I Ordets ljus framstår vi som onda, inte som goda. Enligt Jesus är vi alla syndens slavar, som inte kan befria sig själva utan måste befrias av Guds Son, död och uppstånden för oss (Joh. 8:34-36).
Även på människosynens område gäller det för psykologer, terapeuter och analytiker att visa respekt för sina patienters trosövertygelse. Och en kristen måste vara beredd att stå på sig, vilket inte alltid är så lätt när man mår dåligt. Men vi får inte glömma, att det ytterst är vi själva som avgör vilken typ av terapi vi vill ha. Inga terapeuter och analytiker i världen har rätt att ta kontrollen över oss och manipulera med vårt psyke, vår tro och våra liv.
Några slutsatser
Av ovanstående kritiska invändningar skall vi nu inte dra slutsatsen att all psykoterapi är dålig, andligt förförisk och farlig. Det finns en lång rad duktiga, seriösa och verkligt professionella psykoterapeuter, som varit till stor hjälp också för kristna. Dem tackar vi Gud för. Men det finns ändå, som vi sett, skäl att se upp och reagera mot vissa företeelser.
Som kristna bör vi hålla oss till den bibliska grundregeln att det som hör till den kristna tron och vår själs salighet, det hör hemma inom den kristna själavården. Sådant talar vi särskilt med vår präst och själasörjare om – han som enligt Skriften har att vaka över våra själar med räkenskapens dag för ögonen (Hebr. 13:17).
Mot psykisk ohälsa och mentala sjukdomar söker vi läkare och vid behov terapi. Men som alltid, när andra skall behandla oss, bör vi fråga efter deras utbildning, erfarenhet, specialitet, behandlingsfilosofi och liknande. Vi har rätt att få reda på vad behandlingen går ut på, och det är som sagt vi själva som bestämmer, om vi vill ha den eller inte.
Klargöranden i förväg är alltid bra. Vid inledande samtal kan vi nämna att vi har en kristen tro som betyder mycket för oss, och att problem inom det området vill vi inte avhandla i terapin, utan med vår själasörjare – eller eventuellt med denne närvarande i terapin. Visar psykoterapeuten ingen eller liten förståelse för sådana önskemål, så må vi bjuda honom eller henne farväl och söka upp någon annan.
Det bästa är naturligtvis att läkare, terapeuter och präster vid behov samarbetar. De är i grunden inte varandras konkurrenter och motståndare. Var och en har sin bit att komma med, och båda har sin av Gud givna uppgift att hjälpa och inte stjälpa dem som lider och har det svårt. Det har också flera gånger visat sig att ett samarbete mellan präst (även en bibeltrogen sådan) och psykoterapeut har fungerat väl och burit god frukt.
S. Bergman
17 januari 2009
Svårt att få det ogjort
En kvinna upprepade förtal som hon hört om en granne. Inom några dagar kände hela samhället till berättelsen. Den människa som det berörde var djupt kränkt och sårad.
Senare så fick kvinnan som fört förtalet vidare reda på att det inte fanns någon sanning i det. Hon var mycket ledsen över det hon gjort och gick för att fråga en vis man vad hon kunde göra för att ställa allt till rätta igen.
"Gå till marknaden," sa han,"och köp en höna och döda den. Ta sen och plocka fjädrarna på vägen hem och släpp dem en efter en utmed vägen."
Trots att hon var överraskad över hans råd till henne så gjorde hon det hon blev tillsagd att göra.
Nästa dag sa den vise mannen, "Gå nu och samla ihop alla de fjädrar du plocksade av hönan igår och ge dem sedan till mig."Kvinnan följde samma väg, men till hennes förtvivlan så hade vinden blåst bort alla fjädrarna. Sen hon hade sökt i timmar återvände hon till den vise mannen med bara tre fjädrar i sin hand.
"Du förstår," sa den vise gamle mannen,"Det är lätt att släppa dem men det är omöjligt att få dem tillbaka. På samma sätt är det med skvaller. Det är inte svårt att sprida förtal, men när du gjort det så kan du aldrig riktigt gottgöra det du gjort."
~Författare okänd~
Senare så fick kvinnan som fört förtalet vidare reda på att det inte fanns någon sanning i det. Hon var mycket ledsen över det hon gjort och gick för att fråga en vis man vad hon kunde göra för att ställa allt till rätta igen.
"Gå till marknaden," sa han,"och köp en höna och döda den. Ta sen och plocka fjädrarna på vägen hem och släpp dem en efter en utmed vägen."
Trots att hon var överraskad över hans råd till henne så gjorde hon det hon blev tillsagd att göra.
Nästa dag sa den vise mannen, "Gå nu och samla ihop alla de fjädrar du plocksade av hönan igår och ge dem sedan till mig."Kvinnan följde samma väg, men till hennes förtvivlan så hade vinden blåst bort alla fjädrarna. Sen hon hade sökt i timmar återvände hon till den vise mannen med bara tre fjädrar i sin hand.
"Du förstår," sa den vise gamle mannen,"Det är lätt att släppa dem men det är omöjligt att få dem tillbaka. På samma sätt är det med skvaller. Det är inte svårt att sprida förtal, men när du gjort det så kan du aldrig riktigt gottgöra det du gjort."
~Författare okänd~
16 januari 2009
Går du igenom svårigheter?
1 Mos 37:2-5 Detta är berättelsen om Jakobs släkt. När Josef var sjutton år gammal, gick han med sina bröder i vall med fåren. Han följde då som yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs, söner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om dem. Men Israel hade Josef kärare än alla sina andra söner, eftersom han hade fött honom på sin ålderdom. Och han lät göra åt honom en hellång livklädnad. Då nu hans bröder såg att deras fader hade honom kärare än alla hans bröder, blev de hatiska mot honom och kunde inte tala vänligt till honom. Vidare hade Josef en gång en dröm som han omtalade för sina bröder. Sedan hatade de honom ännu mer.
1 Mos 37:23-28 Då nu Josef kom fram till sina bröder, tog de av honom hans livklädnad, den hellånga klädnaden som han hade på sig, och grep honom och kastade honom i brunnen. Men brunnen var tom, inget vatten fanns i den. Därefter satte de sig ned för att äta. När de då lyfte upp sina ögon, fick de se ett tåg av ismaeliter komma från Gilead, och deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum. De var på väg med detta ned till Egypten. Då sade Juda till sina bröder: "Vad nytta har vi av att vi dräper vår broder och döljer hans blod? Nej, låt oss sälja honom till ismaeliterna. Må vår hand inte komma vid honom, ty han är ju vår broder, vårt eget kött." Och hans bröder lydde honom. Då nu midjanitiska köpmän kom där förbi, drog de upp Josef ur brunnen. Och de sålde Josef för tjugo siklar silver till ismaeliterna. Dessa förde så Josef till Egypten.
1 Mos 39:1-4 Och Josef fördes ned till Egypten. Och Potifar, som var hovman hos Farao och hövitsman för drabanterna, en egyptisk man, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit ned. Och Herren var med Josef, så att han blev en lyckosam man. Och han vistades i sin herres, egyptierns, hus. Och hans herre såg att Herren var med honom, ty allt vad han gjorde lät Herren lyckas väl under hans hand. Och Josef fann nåd för hans ögon och fick betjäna honom. Och han satte honom över sitt hus, och allt vad han ägde lämnade han i hans vård.
Det var Potifars hustru som ljög att Josef hade velat ligga med henne och därmed blev Josef kastad i fängelse. Josef handlade ädelt både mot Potifars hustru och Potifar själv och därför fortsätter Josef att bli välsignad av Herren i fängelset.
1 Mos 39:20-23 Och Josefs herre tog honom och lät sätta honom i det fängelse där kungens fångar satt fängslade. Där fick han då vara i fängelse. Men Herren var med Josef och visade honom välvilja och lät honom finna nåd hos föreståndaren för fängelset. Och föreståndaren för fängelset lät alla fångar som satt i fängelset stå under Josefs uppsikt. Och allt vad där skulle göras, det gjordes genom honom. Föreståndaren för fängelset tog sig alls inte an något som Josef hade om hand, eftersom Herren var med denne. Och vad han gjorde, det lät Herren lyckas väl.
Sedan tyder Josef konungens drömmar och blir satt över hela kungariket. Till slut kommer pappan och bröderna till Josef för att hämta mat ur konungens förrådshus och Josef får ge dem mat, husrum, kläder och allt gott. Han gjorde detta med glatt hjärta och Guds välsignelse fick då också vila över hans familj!
Josef fostrades till något stort och därmed behövde grunden bli lagd stabilt och fast. När alla svårigheter kom så klarade Josef av dem. Han var utrustad att klara av detta och hade Gud på sin sida genom allt. Till slut så lönade Gud Josef för den trohet och trofasthet som han visade genom att sätta honom över hela kungariket. Han fick sedan också ge bröderna det bästa, det goda. Han gjorde detta också ödmjukt för att han fostrats av Gud.
Om någon går igenom svårigheter så vet jag två saker.
Det ena är att Gud därmed vill göra ett stort och gott verk i den människans liv. Ju mer svårigheter, ju större verk är på gång, ju mer vet Gud att den människan kommer att klara.
Kathryn Kuhlman sa att ingen kan klara av en världs förakt om hon inte kan klara av en människas förakt. Visst är det sant?! Om vi ska kunna göra stora ting så behöver vi klara av relationer som är negativa och hantera dem på ett bra sätt. Vi behöver lära oss att förlåta och gå vidare, vi behöver lära oss att be för dem som förföljer och skadar oss. Vi behöver förtrösta och överlämna allt till Gud.
Det andra jag vet om den människan det är att Gud har rustat den människan med de resurser hon behöver för att klara av det. Det går aldrig att jämföra våra liv med någon annans. Gud har gett just mig de redskap och de möjligheter jag behöver för att klara av mitt eget liv. Jag får lov att lära mig att vända mig till Gud och välja att ta på mitt kors, dvs lägga ner allt mitt eget för att bli mer lik Jesus, för att kunna se och ta till mig det Gud har för mig.
Jag behöver sluta upp att beklaga mig och målmedvetet gå mot det som Gud lagt på mitt hjärta oavsett vad som står i min väg. Jag behöver välja att göra det goda, det lagliga och det sanna. Jag behöver ta små små beslut i min vardag som gör att jag närmar mig det mål som Gud lagt ner i mitt hjärta. Om jag sedan så går i kringelkrokar så kommer jag att ta mig fram till det målet, för Gud är med mig och hjälper mig varje steg på vägen. Han leder mig och lär mig hur jag ska övervinna varje hinder och gå segrande ur varje orättfärdig strid.
Idag tackar jag Gud för alla svårigheter som jag har mött på min vandring, för de har fostrat mig att dra mig nära Gud och förtrösta på Honom. Jag skulle inte kunna tänka mig ett bättre liv än detta, trots att det finns många svårigheter och mycket som prövar vår kraft. Gud är med oss och vi ser hur vi intar ny mark, dag för dag.
Gud välsigne dig som går igenom svårigheter idag, att se Guds vägar igenom allt och fortsätta göra det som är rätt, hur orättfärdigt det än är som sker mot dig, så kommer du att bli rikligen välsignad av Gud! Du får lära dig att stå upp för dig själv, det som är rättfärdigt, rätt och riktigt. Gud vill att sanning och rätt ska segra oavsett om det kräver drastiska åtgärder ibland.
Överflöd av gott,
Anna*
Klicka på rubriken så kommer du till en mycket vacker sida för alla dem som går igenom svårigheter!
1 Mos 37:23-28 Då nu Josef kom fram till sina bröder, tog de av honom hans livklädnad, den hellånga klädnaden som han hade på sig, och grep honom och kastade honom i brunnen. Men brunnen var tom, inget vatten fanns i den. Därefter satte de sig ned för att äta. När de då lyfte upp sina ögon, fick de se ett tåg av ismaeliter komma från Gilead, och deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum. De var på väg med detta ned till Egypten. Då sade Juda till sina bröder: "Vad nytta har vi av att vi dräper vår broder och döljer hans blod? Nej, låt oss sälja honom till ismaeliterna. Må vår hand inte komma vid honom, ty han är ju vår broder, vårt eget kött." Och hans bröder lydde honom. Då nu midjanitiska köpmän kom där förbi, drog de upp Josef ur brunnen. Och de sålde Josef för tjugo siklar silver till ismaeliterna. Dessa förde så Josef till Egypten.
1 Mos 39:1-4 Och Josef fördes ned till Egypten. Och Potifar, som var hovman hos Farao och hövitsman för drabanterna, en egyptisk man, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit ned. Och Herren var med Josef, så att han blev en lyckosam man. Och han vistades i sin herres, egyptierns, hus. Och hans herre såg att Herren var med honom, ty allt vad han gjorde lät Herren lyckas väl under hans hand. Och Josef fann nåd för hans ögon och fick betjäna honom. Och han satte honom över sitt hus, och allt vad han ägde lämnade han i hans vård.
Det var Potifars hustru som ljög att Josef hade velat ligga med henne och därmed blev Josef kastad i fängelse. Josef handlade ädelt både mot Potifars hustru och Potifar själv och därför fortsätter Josef att bli välsignad av Herren i fängelset.
1 Mos 39:20-23 Och Josefs herre tog honom och lät sätta honom i det fängelse där kungens fångar satt fängslade. Där fick han då vara i fängelse. Men Herren var med Josef och visade honom välvilja och lät honom finna nåd hos föreståndaren för fängelset. Och föreståndaren för fängelset lät alla fångar som satt i fängelset stå under Josefs uppsikt. Och allt vad där skulle göras, det gjordes genom honom. Föreståndaren för fängelset tog sig alls inte an något som Josef hade om hand, eftersom Herren var med denne. Och vad han gjorde, det lät Herren lyckas väl.
Sedan tyder Josef konungens drömmar och blir satt över hela kungariket. Till slut kommer pappan och bröderna till Josef för att hämta mat ur konungens förrådshus och Josef får ge dem mat, husrum, kläder och allt gott. Han gjorde detta med glatt hjärta och Guds välsignelse fick då också vila över hans familj!
Josef fostrades till något stort och därmed behövde grunden bli lagd stabilt och fast. När alla svårigheter kom så klarade Josef av dem. Han var utrustad att klara av detta och hade Gud på sin sida genom allt. Till slut så lönade Gud Josef för den trohet och trofasthet som han visade genom att sätta honom över hela kungariket. Han fick sedan också ge bröderna det bästa, det goda. Han gjorde detta också ödmjukt för att han fostrats av Gud.
Om någon går igenom svårigheter så vet jag två saker.
Det ena är att Gud därmed vill göra ett stort och gott verk i den människans liv. Ju mer svårigheter, ju större verk är på gång, ju mer vet Gud att den människan kommer att klara.
Kathryn Kuhlman sa att ingen kan klara av en världs förakt om hon inte kan klara av en människas förakt. Visst är det sant?! Om vi ska kunna göra stora ting så behöver vi klara av relationer som är negativa och hantera dem på ett bra sätt. Vi behöver lära oss att förlåta och gå vidare, vi behöver lära oss att be för dem som förföljer och skadar oss. Vi behöver förtrösta och överlämna allt till Gud.
Det andra jag vet om den människan det är att Gud har rustat den människan med de resurser hon behöver för att klara av det. Det går aldrig att jämföra våra liv med någon annans. Gud har gett just mig de redskap och de möjligheter jag behöver för att klara av mitt eget liv. Jag får lov att lära mig att vända mig till Gud och välja att ta på mitt kors, dvs lägga ner allt mitt eget för att bli mer lik Jesus, för att kunna se och ta till mig det Gud har för mig.
Jag behöver sluta upp att beklaga mig och målmedvetet gå mot det som Gud lagt på mitt hjärta oavsett vad som står i min väg. Jag behöver välja att göra det goda, det lagliga och det sanna. Jag behöver ta små små beslut i min vardag som gör att jag närmar mig det mål som Gud lagt ner i mitt hjärta. Om jag sedan så går i kringelkrokar så kommer jag att ta mig fram till det målet, för Gud är med mig och hjälper mig varje steg på vägen. Han leder mig och lär mig hur jag ska övervinna varje hinder och gå segrande ur varje orättfärdig strid.
Idag tackar jag Gud för alla svårigheter som jag har mött på min vandring, för de har fostrat mig att dra mig nära Gud och förtrösta på Honom. Jag skulle inte kunna tänka mig ett bättre liv än detta, trots att det finns många svårigheter och mycket som prövar vår kraft. Gud är med oss och vi ser hur vi intar ny mark, dag för dag.
Gud välsigne dig som går igenom svårigheter idag, att se Guds vägar igenom allt och fortsätta göra det som är rätt, hur orättfärdigt det än är som sker mot dig, så kommer du att bli rikligen välsignad av Gud! Du får lära dig att stå upp för dig själv, det som är rättfärdigt, rätt och riktigt. Gud vill att sanning och rätt ska segra oavsett om det kräver drastiska åtgärder ibland.
Överflöd av gott,
Anna*
Klicka på rubriken så kommer du till en mycket vacker sida för alla dem som går igenom svårigheter!
15 januari 2009
Frid
En bön om Frid
Må det finnas frid inom dig idag.
Må Gud visa dig att du är precis där Han har tänkt att du ska vara.
Må du inte glömma de oändliga möjligheter som föds ur tro.
Må du använda de gåvor som du har fått och ge den kärlek vidare som du har fått av Herren.
Må du vara tillfreds med att veta att du är ett Guds barn.
Låt Hans närhet sjunka in i din kropp, och tillåt din själ friheten att sjunga, dansa och njuta av solen.
Den finns där för var och en av er.
~Författare Okänd~
Men nu har ni, som är i Jesus Kristus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod.
Ef 2:13
Frid betyder så ofantligt mycket!
Den frid som vi får av Gud innefattar allt som är gott i överflödande mått!
Det omsluter dig, fyller dig, ger dig kraft och mod.
Friden har ingen gräns och ingen ände.
Den är allomfattande och total.
Friden övergår vårt förstånd!
Friden ger ett fullständigt lugn i ditt inre och låter dig vila från allt som du tagit på dig.
Friden är som känslan att sitta vid en porlande källa och svalka dina fötter en plågsamt varm dag!
Friden är som stilla vatten där inte en krusning finns, i solnedgången under fåglars serenad.
Friden är din!
Frid till dig och ditt hus!
Anna*
I frid vill jag lägga mig ner och i frid vill jag somna in
för Du, Herre, låter mig bo, i trygghet och i ro.
Må det finnas frid inom dig idag.
Må Gud visa dig att du är precis där Han har tänkt att du ska vara.
Må du inte glömma de oändliga möjligheter som föds ur tro.
Må du använda de gåvor som du har fått och ge den kärlek vidare som du har fått av Herren.
Må du vara tillfreds med att veta att du är ett Guds barn.
Låt Hans närhet sjunka in i din kropp, och tillåt din själ friheten att sjunga, dansa och njuta av solen.
Den finns där för var och en av er.
~Författare Okänd~
Men nu har ni, som är i Jesus Kristus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod.
Ef 2:13
Frid betyder så ofantligt mycket!
Den frid som vi får av Gud innefattar allt som är gott i överflödande mått!
Det omsluter dig, fyller dig, ger dig kraft och mod.
Friden har ingen gräns och ingen ände.
Den är allomfattande och total.
Friden övergår vårt förstånd!
Friden ger ett fullständigt lugn i ditt inre och låter dig vila från allt som du tagit på dig.
Friden är som känslan att sitta vid en porlande källa och svalka dina fötter en plågsamt varm dag!
Friden är som stilla vatten där inte en krusning finns, i solnedgången under fåglars serenad.
Friden är din!
Frid till dig och ditt hus!
Anna*
I frid vill jag lägga mig ner och i frid vill jag somna in
för Du, Herre, låter mig bo, i trygghet och i ro.
14 januari 2009
~ Vet vad du tror på ~
När någon har blivit fysiskt slagen några gånger så TROR den på den som slår när de säger att de ska göra om det igen.
När nog hot har verkställts, så TROR du att det inte finns någonstans på jorden som du kan gömma dig där de inte kommer att finna dig.
Och, om du försöker att fly, utan ett socialt nätverk eller hjälp team, kommer de att få dig att TRO att de menar vad de säger.
När sådana hot har blivit din verklighet och fler och fler hot görs mot ditt liv, så TROR du dem, eftersom tidigare beteende verkar vara bevis på att de verkställer sina hot.
När TRON har kommit som ett resultat av de erfarenheter som du har och rädsla tar över (så starkt att det blir handikappande fysiskt, emotinellt, mentalt och andligt) så har de gjort dig till en TROENDE.
Den som angriper dig kommer att få dig att TRO att deras beteende är ett direkt resultat av vad du gjort eller sagt, eller underlät att göra; detta gör dig till den skyldige och förtjänar straff.
Det finns också de bland religiösa sekter som kommer att hålla med varandra om och som vår dig att TRO att inte ens Gud kan ta emot dig så som du är.
Det har sagts att "Att se är att tro" och "Alla tror på något". Detta gör det tydligt att TRO i sig inte är någon lösning. Det finns vissa saker som vi behöver VETA.
__________________
Vare sig de har namnet terrorist, anstiftare, våldsverkare eller till och med lagisk; alla stöddiga typer (de som utgjuter oskyldigt blod och är så andligt blinda att de inte kan se någons sanna hjärta.) och de är fega nog att överföra sin rädsla till andra. De mobbar bara dem som de kan skrämma och se ner på eller på något sätt kontrollera. När en sådan människa möts av en mäktigare kraft så backar de. Visst kan de försöka resa sig upp i grupp igen, men vi har ändå en starkare kraft än någon annan.
Den som hatar för att din tro inte är som deras är en lögnare (1 Joh 4:20).
När nog hot har verkställts, så TROR du att det inte finns någonstans på jorden som du kan gömma dig där de inte kommer att finna dig.
Och, om du försöker att fly, utan ett socialt nätverk eller hjälp team, kommer de att få dig att TRO att de menar vad de säger.
När sådana hot har blivit din verklighet och fler och fler hot görs mot ditt liv, så TROR du dem, eftersom tidigare beteende verkar vara bevis på att de verkställer sina hot.
När TRON har kommit som ett resultat av de erfarenheter som du har och rädsla tar över (så starkt att det blir handikappande fysiskt, emotinellt, mentalt och andligt) så har de gjort dig till en TROENDE.
Den som angriper dig kommer att få dig att TRO att deras beteende är ett direkt resultat av vad du gjort eller sagt, eller underlät att göra; detta gör dig till den skyldige och förtjänar straff.
Det finns också de bland religiösa sekter som kommer att hålla med varandra om och som vår dig att TRO att inte ens Gud kan ta emot dig så som du är.
Det har sagts att "Att se är att tro" och "Alla tror på något". Detta gör det tydligt att TRO i sig inte är någon lösning. Det finns vissa saker som vi behöver VETA.
__________________
Vare sig de har namnet terrorist, anstiftare, våldsverkare eller till och med lagisk; alla stöddiga typer (de som utgjuter oskyldigt blod och är så andligt blinda att de inte kan se någons sanna hjärta.) och de är fega nog att överföra sin rädsla till andra. De mobbar bara dem som de kan skrämma och se ner på eller på något sätt kontrollera. När en sådan människa möts av en mäktigare kraft så backar de. Visst kan de försöka resa sig upp i grupp igen, men vi har ändå en starkare kraft än någon annan.
Den som hatar för att din tro inte är som deras är en lögnare (1 Joh 4:20).
Och om du inte älskar någon på grund av deras tro så är du en lögnare också. (Rom 12:5, Ef 4:25).
Och, vare sig det har något med en annan människas tro att göra eller inte så är vi fortfarande kallad att älska varandra. (Joh 15:12).
Vilken ursäkt som än ges för att inte älska, så är det inte något som kommer från Gud. (I John 4:8).
Inte heller är det Guds vilja att vi stannar i sådana omständigheter (1 Joh 1:5) och deras elaka handlingar kommer inte att förbli ostraffade (1 Mos 9:6).
Gud gav inte Satan tillåtelse att ta Jobs liv och han ger inte heller Satan rätt att ta våra liv i förtid. (1 Sam 2:6).
Avsaknaden av frihet att tjäna Gud är inte liv. Vet ni inte att ni är ett tempel åt Gud, och att den Helige Ande bor i er? 1 Kor 3:16
Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. Rom 11:29.
Det är när Gud har gett rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, och Gud sedan inte ger honom möjlighet att själv njuta av det, utan låter en främling göra det. Detta är förgänglighet och en svår plåga. Pred 6:2
Salig är den som tar sig an den fattige, HERREN skall befria honom på olyckans dag. HERREN skall bevara honom och hålla honom vid liv. Han skall prisas lycklig i landet. Du överlämnar honom inte åt hans fiender. HERREN är hans stöd när han ligger sjuk, hela hans läger förvandlar du. Ps 41:1-3.
Det är när Gud har gett rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, och Gud sedan inte ger honom möjlighet att själv njuta av det, utan låter en främling göra det. Detta är förgänglighet och en svår plåga. Pred 6:2
Salig är den som tar sig an den fattige, HERREN skall befria honom på olyckans dag. HERREN skall bevara honom och hålla honom vid liv. Han skall prisas lycklig i landet. Du överlämnar honom inte åt hans fiender. HERREN är hans stöd när han ligger sjuk, hela hans läger förvandlar du. Ps 41:1-3.
Det finns dyrbara löften igenom hela Bibeln, vad du än behöver finns det där.
Gör alla löften som Gud talar till ditt hjärta om till dina.
Var gång du tror en lögn, så håller den dig fången, och endast sanningen kan då sätta dig fri (Joh 8:32).
Om du någonsin inte är fri att tjäna gud, så är det inte sanning. Därför är det viktigt att ta fram din Bibel, söka efter sanningar om vem Gud verkligen är, följa Hans smörjelse (dvs Hans instruktioner till dig personligen) och finna Hans löften till dig~så att du kan "VETA" VAD DU TROR.
Så som han tänker i sitt hjärta sådan är han.
(fritt översatt från eng)
(fritt översatt från eng)
Ord 23:7© 2005 by Joyce C. Lock
This writing may be used in its entirety, with credits in tact,for non-profit ministering purposes.
Idag är det viktigare än någonsin förut att vi vet vad vi tror på och står fasta i det!
Det är viktigare än någonsin att vi förstår vilken uppgift vi har så att vi inte springer omkring och gör allt gott som faller oss in överallt, hur vällovligt det än kan vara.
Det är stressen som förstör för de flesta. När vi vet vilken avgränsad uppgift som är vår egen, så kan vi lugnt avsätta tid till allt som vi vill göra, allt som vi behöver göra och ändå ha tid för vila och rekreation.
Det finns tid för allt och allt har sin tid. Det är så skönt att förstå vad uppgiften är så att vi kan koncentrera oss helt och fullt på den. Det som Gud tänkt för oss krockar heller inte med våra familjer eller vår situation. Han är centrum och formar våra liv efter de bästa av förutsättningar som är rimliga i vårt liv så som det ser ut idag.
Sen kommer det andra tider och dem får vi se an med tillförsikt. Njut av den tid du har och gläds åt den uppgift Gud har för dig. Om du inte vet vad du ska göra för Herren, så börja att göra något så kommer Han att uppenbara det för dig när du går.
Frid och glädje i allt rikare mått till dig!
Anna*
Frid och glädje i allt rikare mått till dig!
Anna*
13 januari 2009
Jag sa inte att det skulle vara lätt...
Jag sa bara att det skulle vara värt det.
När vi går igenom svårigheter i livet så finns alltid Jesus där med oss
och ger oss den motivation och det stöd som vi behöver för att få oss att resa oss upp
gång efter annan och ta nya steg i rätt riktning.
Från början på vår vandring så är det tuffa bitar med de rent praktiska grejerna
sedan blir det relationer och att göra upp med olika negativa tankesystem som stjälper
sedan så talar Gud mer och mer till vår moraliska sida och den etiska
vi blir mer och mer noggrann med vad vi gör och inte gör
vi blir ärligare, sundare, tydligare, får mer respekt för oss själva och andra
och denna resa tar aldrig slut.
Jag skulle inte vilja vara på någon annan resa.
Det gamla livet var inget för mig
Inget jag skulle vilja ha tillbaka!
Jag är innerligt tacksam även om det stundvis är mycket tufft
att gå på den väg som jag vet är rätt.
Men oftast är livet bra spännande idag.
Gud har så många godbitar, överraskningar och välsignelser
som överväldigar och glädjer oss så fantastiskt!
Gud är god och idag vet jag att det är som Han själv sagt
Det är inte enkelt men det är värt priset som vi behöver betala!
Anna*
Tack för det inlägget Anna.
Det talade till mig idag... idag av alla dagar...
Det har varit tufft idag och när jag läste det du skrivit
så fick jag liksom ny kraft mitt uppe i alltihop.
Svårt att förklara, men så var det!
Inga
Det är så underbart att få sådan respons...
om det bara rörde vid en enda människa...
vid något tillfälle...
så var det ändå rätt!
Så jag tackar dig för att du lät mig veta det!
Kramar,
Anna*
Tack Anna!
för påminnelsen att det är inte alltid så lätt allting! Men nödvändigt med alla skiftningar i våra liv! Det är ju då som vi formas till dom vi ska vara i Guds rike för att kunna tjäna Honom och våra medmänniskor på bästa sätt! Och det är sannerligen en spännande resa! Ofta kommer vårt kött i kläm och skriker! Åndå kanske ingen av oss har kommit dit som Paulus var att vi med honom kan säga:"Jag slår mitt kött gul och blå och släpar det med mig"! Han ville inte ligga under för köttets gärningar!
Så det är bäst att vi samarbetar med D.H.Ande och ger Honom rätt när Han pekar på saker i våra liv som behöver förändras..Egentligen så behöver vi bara säga "okej, du har rätt, hjälp mig bli av med det här, du får ta det! Så tar Han vårt "skrot" och ger oss nåt mycket bättre! Om vi ska kalla det för byteshandel så är det faktiskt vi som "tjänar" på det! Och dessutom så förblir vi då i ljuset så vi kan fortsätta ha gemenskap med Honom! Och då lever vi i Hans beskydd! Tryggt, eller hur!?
I dag har jag lyssnat till en stark predikan om "att vila sig". Jesus tog med sig sina lärjungar ibland då dom drog sig undan och vilade sig. Vi kan läsa om det i Mark.6.30-31.I vår stressade tillvaro är det lätt att glömma bort det. Och ibland luras vi tro att Gud älskar oss mer om vi gör en massa för Honom. Så vi far omkring som torra löv i vinden och gör en massa. När Han väntar på att vi ska komma till Honom och bara umgås! Det var ju därför Han skapade oss, för att ha någon att umgås med...Maria i Luk10:38-42 hade upptäckt vad som var det absolut nödvändigaste. Hon prioterade rätt och satte sig vid Jesu fötter. Och kanske att Jesus sa till Marta "kom och sätt dig du ocksså så hjälps vi åt med maten sen"! Han ville att även hon skulle få det hon behövde! Så även du käre vän! Han vill att du ska få det du behöver! Så ge Honom mer tid, mer tillträde till ditt liv, ge Honom mer av
din tillit! Han lönar dig när du söker Honom! Och gör du det före allt annat så lovar Han att Han ska ge dig allt du behöver! Då kommer vi ocksså att bättre se vad som är nödvändigt att göra i vår tjänst för Honom. och vi blir effektivare och får mer gjort.
Jag bestämde mig i dag för att göra det här! Hur tänker du göra?
Varma hälsningar Lilja.
Mark 6:30-31 Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om. Han sade till dem: "Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.
Luk 10:38-42 Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till." Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne."
Ju mer vi blir i tjänst för Gud så är det något som vi känner igen oss i. Det flockas människor runt dem som bär Guds ljus med sig. Det flockas människor runt den som låter ljuset lysa igenom sitt eget liv så att de får vila sig i skuggan av den personen. Det är gott att vara nära en människa som är genomstrålad av Jesus. Det finns kraft och vederkvickelse att hämta där och måga går den lätta vägen och sätter sig ner i närheten och drar kraft från Gud genom en annan människa. Men vi har alla rätt att dra oss undan från den stora skaran, sätta oss själva ner vid mästarens fötter och vila oss från allt som är arbetssamt. Vi har alla rätt att dra oss närmre mästaren och själva bli genomlysta, påfyllda, helade, vederkvickta. Han har lösningar för oss och Han ger kraft när den egna kraften tar slut. Han låter oss göra det vi brinner för och ger oss uthållighet och vishet, så att vi inte bränner ut oss. Det behövs en långsam övergång från ett stadie till nästa för att alla i vår närhet och även vi själva ska hinna med att ställa om oss. Det är en nåd att få dra oss undan och samla kraft i Jesu närhet, i Guds famn.
Tack för att du delar, Lilja!
Anna*
Det är en balans som ska till i vardag, helg, mellan arbete, fritid, fest och vila.
Det är en närhet till Gud närhelst det är och var vi än är.
Det är en rätt ordning som ska till.
Det är inte lätt och det får vi ju arbeta vidare på,
men det är något som är jätteviktigt i livet.
Det handlar också om en respekt gentemot andra och sig själv.
Det är viktigt att vi hittar balansen i livet och kan njuta av det.
Kent
När vi går igenom svårigheter i livet så finns alltid Jesus där med oss
och ger oss den motivation och det stöd som vi behöver för att få oss att resa oss upp
gång efter annan och ta nya steg i rätt riktning.
Från början på vår vandring så är det tuffa bitar med de rent praktiska grejerna
sedan blir det relationer och att göra upp med olika negativa tankesystem som stjälper
sedan så talar Gud mer och mer till vår moraliska sida och den etiska
vi blir mer och mer noggrann med vad vi gör och inte gör
vi blir ärligare, sundare, tydligare, får mer respekt för oss själva och andra
och denna resa tar aldrig slut.
Jag skulle inte vilja vara på någon annan resa.
Det gamla livet var inget för mig
Inget jag skulle vilja ha tillbaka!
Jag är innerligt tacksam även om det stundvis är mycket tufft
att gå på den väg som jag vet är rätt.
Men oftast är livet bra spännande idag.
Gud har så många godbitar, överraskningar och välsignelser
som överväldigar och glädjer oss så fantastiskt!
Gud är god och idag vet jag att det är som Han själv sagt
Det är inte enkelt men det är värt priset som vi behöver betala!
Anna*
Tack för det inlägget Anna.
Det talade till mig idag... idag av alla dagar...
Det har varit tufft idag och när jag läste det du skrivit
så fick jag liksom ny kraft mitt uppe i alltihop.
Svårt att förklara, men så var det!
Inga
Det är så underbart att få sådan respons...
om det bara rörde vid en enda människa...
vid något tillfälle...
så var det ändå rätt!
Så jag tackar dig för att du lät mig veta det!
Kramar,
Anna*
Tack Anna!
för påminnelsen att det är inte alltid så lätt allting! Men nödvändigt med alla skiftningar i våra liv! Det är ju då som vi formas till dom vi ska vara i Guds rike för att kunna tjäna Honom och våra medmänniskor på bästa sätt! Och det är sannerligen en spännande resa! Ofta kommer vårt kött i kläm och skriker! Åndå kanske ingen av oss har kommit dit som Paulus var att vi med honom kan säga:"Jag slår mitt kött gul och blå och släpar det med mig"! Han ville inte ligga under för köttets gärningar!
Så det är bäst att vi samarbetar med D.H.Ande och ger Honom rätt när Han pekar på saker i våra liv som behöver förändras..Egentligen så behöver vi bara säga "okej, du har rätt, hjälp mig bli av med det här, du får ta det! Så tar Han vårt "skrot" och ger oss nåt mycket bättre! Om vi ska kalla det för byteshandel så är det faktiskt vi som "tjänar" på det! Och dessutom så förblir vi då i ljuset så vi kan fortsätta ha gemenskap med Honom! Och då lever vi i Hans beskydd! Tryggt, eller hur!?
I dag har jag lyssnat till en stark predikan om "att vila sig". Jesus tog med sig sina lärjungar ibland då dom drog sig undan och vilade sig. Vi kan läsa om det i Mark.6.30-31.I vår stressade tillvaro är det lätt att glömma bort det. Och ibland luras vi tro att Gud älskar oss mer om vi gör en massa för Honom. Så vi far omkring som torra löv i vinden och gör en massa. När Han väntar på att vi ska komma till Honom och bara umgås! Det var ju därför Han skapade oss, för att ha någon att umgås med...Maria i Luk10:38-42 hade upptäckt vad som var det absolut nödvändigaste. Hon prioterade rätt och satte sig vid Jesu fötter. Och kanske att Jesus sa till Marta "kom och sätt dig du ocksså så hjälps vi åt med maten sen"! Han ville att även hon skulle få det hon behövde! Så även du käre vän! Han vill att du ska få det du behöver! Så ge Honom mer tid, mer tillträde till ditt liv, ge Honom mer av
din tillit! Han lönar dig när du söker Honom! Och gör du det före allt annat så lovar Han att Han ska ge dig allt du behöver! Då kommer vi ocksså att bättre se vad som är nödvändigt att göra i vår tjänst för Honom. och vi blir effektivare och får mer gjort.
Jag bestämde mig i dag för att göra det här! Hur tänker du göra?
Varma hälsningar Lilja.
Mark 6:30-31 Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om. Han sade till dem: "Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.
Luk 10:38-42 Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till." Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne."
Ju mer vi blir i tjänst för Gud så är det något som vi känner igen oss i. Det flockas människor runt dem som bär Guds ljus med sig. Det flockas människor runt den som låter ljuset lysa igenom sitt eget liv så att de får vila sig i skuggan av den personen. Det är gott att vara nära en människa som är genomstrålad av Jesus. Det finns kraft och vederkvickelse att hämta där och måga går den lätta vägen och sätter sig ner i närheten och drar kraft från Gud genom en annan människa. Men vi har alla rätt att dra oss undan från den stora skaran, sätta oss själva ner vid mästarens fötter och vila oss från allt som är arbetssamt. Vi har alla rätt att dra oss närmre mästaren och själva bli genomlysta, påfyllda, helade, vederkvickta. Han har lösningar för oss och Han ger kraft när den egna kraften tar slut. Han låter oss göra det vi brinner för och ger oss uthållighet och vishet, så att vi inte bränner ut oss. Det behövs en långsam övergång från ett stadie till nästa för att alla i vår närhet och även vi själva ska hinna med att ställa om oss. Det är en nåd att få dra oss undan och samla kraft i Jesu närhet, i Guds famn.
Tack för att du delar, Lilja!
Anna*
Det är en balans som ska till i vardag, helg, mellan arbete, fritid, fest och vila.
Det är en närhet till Gud närhelst det är och var vi än är.
Det är en rätt ordning som ska till.
Det är inte lätt och det får vi ju arbeta vidare på,
men det är något som är jätteviktigt i livet.
Det handlar också om en respekt gentemot andra och sig själv.
Det är viktigt att vi hittar balansen i livet och kan njuta av det.
Kent
12 januari 2009
Guds brev till dig!
Mitt älskade barn!
Jag kom till världen för din skull, som ett litet barn som alla kan ta till sig och älska. Jag kom i fattigdom och utan någon egen ära. Jag kom i ödmjukhet, i skymundan. Jag blev landsflyktig och fick leva som en främling i främmande land. Jag fick lära mig ett nytt språk och fick utstå mobbing och mycket förtal. Jag miste dem som stod mig närmast. Mina egna familjemedlemmar vände mig ryggen, liksom de som sa sig vara mina vänner. Den enda som var kvar hos mig ända in i det sista, var min Fader. Mina genomborrade händer bär vittne om att jag har levt och dött för dig.
Men inte bara det att jag besegrat allt det onda, jag har också uppstått igen för att du ska kunna få den kraft du behöver för att gå vidare i segertåget! Du ska få allt det du behöver för att resa dig upp ur underläge, ensamhet och fattigdom. Du ska få principer som fungerar och dörrar som öppnar sig när du hör min röst och följer min maning. Du ska få se att inget är omöjligt för mig och för dem som följer mig.
Du är så högt älskad och ingen har den specialkompetens som just du har. Ingen kan nå de människor som just du kan nå. Ingen är så viktig för dem som just DU!
Tro inte att det finns andra som är bättre. Jag har utvalt dig för just denna tid till att utföra mina verk på jorden. Jag har frälst dig och hjälpt dig fram till en förståelse om att jag finns och att jag är levande och verksam idag. Jag är inte längre ett litet barn som ligger i en krubba. Det lilla barnet växte upp och mognade till den man som skulle ta hela världen på sina axlar och befria mänskligheten.
Jag har fullbordat mitt verk och ditt är precis på väg att påbörjas. Var frimodig och oförfärad, mitt älskade barn! Jag kommer att ge dig den kraft och det mod som du behöver. Jag kommer att föra dig fram på vägar som du ännu inte har sett och förstått. Jag kommer att leda dig och hjälpa dig.
Ge inte upp modet och låt inte hjärtat bedrövas. Jag står vid din sida och är aldrig längre bort än ett andetag. Vila ut hos mig, samla kraft hos mig, lyssna till mig och gå med den kärlek som jag ger dig, så ska du se att det sker mäktiga ting i din närhet. Då blir du det ljus som motar undan mörkret där du går fram. Sök inte mörkret, utan gå dit jag sänder dig, så att du kan sprida ljus och kärlek som smälter allt fruset och kallt.
Ja, jag kallar just på dig som känner dig ensam och liten idag. Dig som känner dig utanför och udda. Jag kallar på dig som är ledsen och trött. Jag kallar på dig som är övergiven och förtvivlad. Jag kallar på dig som är missförstådd och förkastad. Jag kallar dig som vill gå vid min sida. Jag kallar och de som vill komma har en plats i min närhet. Jag kallar och de som hör får komma och äta av livets goda. Jag kallar och du är utvald, mitt barn. Du är utvald för tjänst hos mig. Kommer du?
Matt 11:28-30 Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt." Sunshine*
Jag kom till världen för din skull, som ett litet barn som alla kan ta till sig och älska. Jag kom i fattigdom och utan någon egen ära. Jag kom i ödmjukhet, i skymundan. Jag blev landsflyktig och fick leva som en främling i främmande land. Jag fick lära mig ett nytt språk och fick utstå mobbing och mycket förtal. Jag miste dem som stod mig närmast. Mina egna familjemedlemmar vände mig ryggen, liksom de som sa sig vara mina vänner. Den enda som var kvar hos mig ända in i det sista, var min Fader. Mina genomborrade händer bär vittne om att jag har levt och dött för dig.
Men inte bara det att jag besegrat allt det onda, jag har också uppstått igen för att du ska kunna få den kraft du behöver för att gå vidare i segertåget! Du ska få allt det du behöver för att resa dig upp ur underläge, ensamhet och fattigdom. Du ska få principer som fungerar och dörrar som öppnar sig när du hör min röst och följer min maning. Du ska få se att inget är omöjligt för mig och för dem som följer mig.
Du är så högt älskad och ingen har den specialkompetens som just du har. Ingen kan nå de människor som just du kan nå. Ingen är så viktig för dem som just DU!
Tro inte att det finns andra som är bättre. Jag har utvalt dig för just denna tid till att utföra mina verk på jorden. Jag har frälst dig och hjälpt dig fram till en förståelse om att jag finns och att jag är levande och verksam idag. Jag är inte längre ett litet barn som ligger i en krubba. Det lilla barnet växte upp och mognade till den man som skulle ta hela världen på sina axlar och befria mänskligheten.
Jag har fullbordat mitt verk och ditt är precis på väg att påbörjas. Var frimodig och oförfärad, mitt älskade barn! Jag kommer att ge dig den kraft och det mod som du behöver. Jag kommer att föra dig fram på vägar som du ännu inte har sett och förstått. Jag kommer att leda dig och hjälpa dig.
Ge inte upp modet och låt inte hjärtat bedrövas. Jag står vid din sida och är aldrig längre bort än ett andetag. Vila ut hos mig, samla kraft hos mig, lyssna till mig och gå med den kärlek som jag ger dig, så ska du se att det sker mäktiga ting i din närhet. Då blir du det ljus som motar undan mörkret där du går fram. Sök inte mörkret, utan gå dit jag sänder dig, så att du kan sprida ljus och kärlek som smälter allt fruset och kallt.
Ja, jag kallar just på dig som känner dig ensam och liten idag. Dig som känner dig utanför och udda. Jag kallar på dig som är ledsen och trött. Jag kallar på dig som är övergiven och förtvivlad. Jag kallar på dig som är missförstådd och förkastad. Jag kallar dig som vill gå vid min sida. Jag kallar och de som vill komma har en plats i min närhet. Jag kallar och de som hör får komma och äta av livets goda. Jag kallar och du är utvald, mitt barn. Du är utvald för tjänst hos mig. Kommer du?
Matt 11:28-30 Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt." Sunshine*
11 januari 2009
Krukan
Jag känner mig som en kruka
full med sprickor och skavanker
Det känns som om jag med allt borde sluta
jag kämpar för att hålla ihop så jag inte faller.
Jag vill vara en bra människa och god kristen
som lätt kan lösa tvisten
Jag vill vara en bra Mamma och god hustru
men allt jag gör blir fel ju.
När jag umgås med folk så blir allt fel
därför jag inget vill säga mer
Orken finns inte då jag ska arbeta
jag sliter och jag streta
Genom sprickorna kraften rinner ut
all ork tar fort slut
Jag önskar jag hade ett batteri
som gav mig ork och energi.
Jag ser på mig själv och ser bara en trasig kruka
ibland undrar jag hur det ska sluta
Det är då jag förstår nåden
och vet att jag är förlåten
Jesus använder mig då ingen annan vill ha mig
då tar han mig till sig
Han säger: "Kom ta min hand
jag ska ta dig i land".
Mig han vill använda
ut i världen han mig sända.
För mina sprickor har Jesus ett klister
som jag kan använda då jag brister.
Det står i hans ord
att han helar alla sår med sitt blod
Av nåd är jag hans barn
Han omsluter mig i sin famn.
Maigelica.
Det finns gånger då Gud använder vår kruka när den är precis så skröplig som den är. Den kan användas att vattna vägen med där vi går fram. Den kan också öppna upp för att andra känner igen sig. Den kan vändas upp och ned och användas som en ljuslykta som sprider sitt varma sken i rummet.
Andra gånger så tar Gud leret och börjar om på nytt. Han skapar ett kärl för fint bruk så som Han vill ha det. Det gör ont att befinna sig på drejskivan, men det blir ett mycket vackert kärl innan Gud är färdig med oss.
Det finns också varianten att vi får täppa till sprickor, kanske så som du säger med den Helige Andes lim, uppenbarelse.
Hur Gud än beter sig med oss var och en, så blir det absolut det bästa tänkbara som sker. Gud är god och Han vet vad vi behöver och kommer aldrig för sent!
Det är en nåd för oss att hålla fast vid och förstå, särskilt i tuffa tider.
Tack Maigelica för att du delar med oss!
Det var en mycket vacker dikt!
Anna*
full med sprickor och skavanker
Det känns som om jag med allt borde sluta
jag kämpar för att hålla ihop så jag inte faller.
Jag vill vara en bra människa och god kristen
som lätt kan lösa tvisten
Jag vill vara en bra Mamma och god hustru
men allt jag gör blir fel ju.
När jag umgås med folk så blir allt fel
därför jag inget vill säga mer
Orken finns inte då jag ska arbeta
jag sliter och jag streta
Genom sprickorna kraften rinner ut
all ork tar fort slut
Jag önskar jag hade ett batteri
som gav mig ork och energi.
Jag ser på mig själv och ser bara en trasig kruka
ibland undrar jag hur det ska sluta
Det är då jag förstår nåden
och vet att jag är förlåten
Jesus använder mig då ingen annan vill ha mig
då tar han mig till sig
Han säger: "Kom ta min hand
jag ska ta dig i land".
Mig han vill använda
ut i världen han mig sända.
För mina sprickor har Jesus ett klister
som jag kan använda då jag brister.
Det står i hans ord
att han helar alla sår med sitt blod
Av nåd är jag hans barn
Han omsluter mig i sin famn.
Maigelica.
Det finns gånger då Gud använder vår kruka när den är precis så skröplig som den är. Den kan användas att vattna vägen med där vi går fram. Den kan också öppna upp för att andra känner igen sig. Den kan vändas upp och ned och användas som en ljuslykta som sprider sitt varma sken i rummet.
Andra gånger så tar Gud leret och börjar om på nytt. Han skapar ett kärl för fint bruk så som Han vill ha det. Det gör ont att befinna sig på drejskivan, men det blir ett mycket vackert kärl innan Gud är färdig med oss.
Det finns också varianten att vi får täppa till sprickor, kanske så som du säger med den Helige Andes lim, uppenbarelse.
Hur Gud än beter sig med oss var och en, så blir det absolut det bästa tänkbara som sker. Gud är god och Han vet vad vi behöver och kommer aldrig för sent!
Det är en nåd för oss att hålla fast vid och förstå, särskilt i tuffa tider.
Tack Maigelica för att du delar med oss!
Det var en mycket vacker dikt!
Anna*
Du är inget misstag - Ps 139:15-16
Du är inget misstag!
Tänk på saken,
Gud har skrivit alla våra dagar i sin bok
Det var klart redan innan jordens skapelse
När Han skapade allt i tidens begynnelse,
visste Han redan
att just du skulle passa in
i skapelsen precis som du är som ett perfekt,
finslipat instrument insatt i den rätta tiden.
Vi behöver alla förstå detta... för annars kan vi fastna i
att vi inte tycker oss vara värda något,
inte tycker att vi är bra nog etc...
alternativt
att vi tycker att vi klarar oss rätt bra utan Guds hjälp.
Ingenting kan vara mer fel!
Ok, men det händer saker i livet...
onda saker... och vi misströstar...
Men Gud är alltid där.
Han lämnar aldrig vår sida.
Han vårdar sig om oss och beskyddar oss.
Han fyller oss och ger oss det bästa av det bästa, det bästa som finns
så att vi ska ha en chans att bli allt det vi kan bli...
allt vi är menade att bli,
trots allt som händer oss i livet.
Han ger oss förmågan att ta kontrollen över allt som hänt oss i livet
och få revansch genom att leva ett gott liv trots allt.
Han ger oss kompensation för allt som har bestulits oss
Han ger oss frid i sinnet om vi bara kan göra upp med det onda,
släppa greppet om det och fokusera på ljuset som Han ger oss!
Det är så stort, så underbart att vi nästan inte kan förstå det... och Hans kärlek
kommer att segra över allt till slut!
Tänk på saken,
Gud har skrivit alla våra dagar i sin bok
Det var klart redan innan jordens skapelse
När Han skapade allt i tidens begynnelse,
visste Han redan
att just du skulle passa in
i skapelsen precis som du är som ett perfekt,
finslipat instrument insatt i den rätta tiden.
Vi behöver alla förstå detta... för annars kan vi fastna i
att vi inte tycker oss vara värda något,
inte tycker att vi är bra nog etc...
alternativt
att vi tycker att vi klarar oss rätt bra utan Guds hjälp.
Ingenting kan vara mer fel!
Ok, men det händer saker i livet...
onda saker... och vi misströstar...
Men Gud är alltid där.
Han lämnar aldrig vår sida.
Han vårdar sig om oss och beskyddar oss.
Han fyller oss och ger oss det bästa av det bästa, det bästa som finns
så att vi ska ha en chans att bli allt det vi kan bli...
allt vi är menade att bli,
trots allt som händer oss i livet.
Han ger oss förmågan att ta kontrollen över allt som hänt oss i livet
och få revansch genom att leva ett gott liv trots allt.
Han ger oss kompensation för allt som har bestulits oss
Han ger oss frid i sinnet om vi bara kan göra upp med det onda,
släppa greppet om det och fokusera på ljuset som Han ger oss!
Det är så stort, så underbart att vi nästan inte kan förstå det... och Hans kärlek
kommer att segra över allt till slut!
10 januari 2009
The Book/Boken (Eng och Sv)
a short story......THE BOOK
A young woman married a KingAs she entered the King's Chambers on her wedding nightShe was given a BookThe Book spoke of the Kingdom and how to please the KingShe took the Book and began to readShe read and she read into the early hours of the mornThe King waited patiently - for after all - True Love waits...She awoke from her sleep and read some moreThe King spoke from across the room where He sat waiting...He spoke of His Love for herbut she could not hear for she had opened the window of the Chamberto hear the people beneathShe would stand and gaze for hours at the young menand the fine wrappings and the jewelry aboundand remember the freedom she thought she had beforeThe King would approach her to place His Touch upon herbut she would back away and begin to speak again of all that she wantedShe made lists of things she wanted the King to give herShe would place the list in her Book and each morningawake to see which of the desires the King had metShe became very lonely and quite boredand she would venture back out on the streetsbut she always took the Book with her for she felt obligatedShe found others who had the Book and they would meet togetherand talk of the Kingdom and talk of the Kingas He sat alone in His ChambersThe years went by and still the King waited...She had no time to gaze at His FaceShe had no time to kiss His Brow or caress His CheekShe did not take timeHe would whisper of His Love for her, but she was too busy nowgoing here and therereading the Bookmaking lists of her requestsand finally she left -- never to returnShe joined with the others who read the Book of the King and His Kingdombut never knew the KingAnother young woman was brought to the Chambers -was betrothed to the King, in timeShe was given the Book upon entering the Chambersand she knew the Book had much valueso she placed it beside the bed for later reviewShe looked into the King's eyes - she gazed at His Faceand she approached Him not sure of His responseHe wrapped her in His arms and as she was heldShe heard His Heartbeatand she knew at that instant that she would never want anything elseTheir hours passed in each other's armsThey would dance and they would singand they would speak of their Love for each otherTheir thoughts became as OneTheir desires were the same - to please each otherThey were truly in love --- They were truly OneAt times, the King would take the Book from beside the bedand lovingly read out loud to His Bride of the KingdomHe would teach her as He held herHe would love her and hold her closeand all that they did - they did togetherShe had no desire to leave the ChambersShe had no desire to open the window and look at the world she came fromShe had found freedom - true freedomin the arms of the King she lovedOh that we would love the King !Oh that we would hear His Heartbeat !Oh that we would put down all that we think pleases Himand allow Him to hold us so closely that we know with our whole beingwhat truly pleases Him !Oh that we would become One with Him - truly One in Him !Oh that we would love Him as He has loved us !Oh that we would be His BrideFlesh of His FleshSoul of His SoulHeart of His HeartSpirit of His SpiritOne in Him !
Författare: Terah
En novell.... Boken
En ung kvinna gifte sig med en Kung
När hon gick in i Kungens gemak på sin bröllopsnatt
gav han henne en bok
Boken talade om Kungariket och vad Kungen uppskattade
Hon tog Boken och började läsa den
Hon läste ända in på småtimmarna
Kungen väntade tålmodigt - för Trogen sann Kärlek väntar...
Hon somnade och vaknade och läste ännu mer
Kungen talade till henne från andra sidan rummet där Han satt och väntade...
Han talade om Sin Kärlek till henne
men hon kunde inte höra honom för hon hade öppnat fönstret
till gemaket för att höra de människor som talade på gatan utanför
Hon stod timvis och spanade efter unga män
och fina klänningar och smycken som fanns runt henne
och mindes friheten som hon trodde att hon haft förut
Kungen kom till henne och rörde vid henne
men hon backade undan och började tala om allt som hon önskade sig
Hon skrev listor av saker som hon ville att Kungen skulle ge henne
Hon la sedan listorna i Boken och varje morgon
vaknade hon och såg efter vilka av hennes önskemål som Kungen hade mött
Hon blev mycket ensam och en uttråkad kvinna
och hon begav sig tillbaka ut på gatorna
men hon tog alltid Boken med sig för att hon kände sig tvungen till det
Hon fann andra som hade Boken och de möttes
för att tala om Kungariket och tala om Kungen
och hela tiden satt Han ensam i sin Tronsal
Åren gick och Kungen väntade ännu...
Hon hade inte tid att se in i Hans ögon
Hon hade inte tid att kyssa Hans panna eller smeka Hans kind
Hon tog sig inte tid
Han fortsatte att viska om sin kärlek till henne,
men hon var för upptagen nu att ränna än hit och än dit
läsande boken
skriva listor av önskemål
och till slut lämnade hon Kungen - för att aldrig återvända
Hon slog följe med andra som läser Boken om Kungen och Hans Kungarike
men som aldrig kände Kungen
En annan ung kvinna fördes till gemaket och gifte sig med Kungen
på bröllopsnatten fick hon boken och hon visste att Boken var värdefull
så hon la den bredvid sin säng för att titta på den senare
Hon såg in i Kungens ögon - skådade Hans ansikte
och hon närmade sig Honom utan att veta hur Han skulle reagera
Han tog henne i Sina armar
och när Han omslöt henne med sina armar så hörde Hon Hans hjärtslag
och hon visste i samma sekund att hon aldrig någonsin ville ha ngåot annat
Timmarna gick och de förblev i varandras armar
De dansade och de sjöng tillsammans
och de talade om sin kärlek till varandra
Deras tankar blev som Ett
Deras önskningar var desamma - att tillfredsställa varandra
De var verkligen kära - de var i sanning Ett
Ibland tog Kungen Boken från hennes nattduksbord
och läste kärleksfullt ur den för Kungarikets Brud
Han undervisade henne när Han höll om henne
Han älskade Henne och höll henne nära sitt hjärta
och allt som de gjorde - gjorde de tillsammans
Hon hade ingen önskan att lämna Gemaket
Hon hade ingen längtan att öppna fönstret och se tillbaka på den värld hon kom från
Hon hade funnit frihet - sann frihet
i armarna på den Kung som hon älskade
Å, att vi skulle älska Kungen!
Å, att vi skulle lyssna till Hans hjärtslag!
Å, att vi skulle lägga ner allt det som vi tror glädjer Honom
och isället tillåta Honom att hålla oss så nära att vi vet med hela vår varelse
vad som verkligen glädjer Honom!
Å att vi skulle bli Ett med Honom - i sanning Ett i Honom!
Å, att vi skulle älska Honom så som Han har älskat oss!
Å, att vi skulle bli Hans Brud
Kött av Hans Kött
Själ av Hans Själ
Hjärta av Hans Hjärta
Ande av Hans Ande
Ett i Honom
En ung kvinna gifte sig med en Kung
När hon gick in i Kungens gemak på sin bröllopsnatt
gav han henne en bok
Boken talade om Kungariket och vad Kungen uppskattade
Hon tog Boken och började läsa den
Hon läste ända in på småtimmarna
Kungen väntade tålmodigt - för Trogen sann Kärlek väntar...
Hon somnade och vaknade och läste ännu mer
Kungen talade till henne från andra sidan rummet där Han satt och väntade...
Han talade om Sin Kärlek till henne
men hon kunde inte höra honom för hon hade öppnat fönstret
till gemaket för att höra de människor som talade på gatan utanför
Hon stod timvis och spanade efter unga män
och fina klänningar och smycken som fanns runt henne
och mindes friheten som hon trodde att hon haft förut
Kungen kom till henne och rörde vid henne
men hon backade undan och började tala om allt som hon önskade sig
Hon skrev listor av saker som hon ville att Kungen skulle ge henne
Hon la sedan listorna i Boken och varje morgon
vaknade hon och såg efter vilka av hennes önskemål som Kungen hade mött
Hon blev mycket ensam och en uttråkad kvinna
och hon begav sig tillbaka ut på gatorna
men hon tog alltid Boken med sig för att hon kände sig tvungen till det
Hon fann andra som hade Boken och de möttes
för att tala om Kungariket och tala om Kungen
och hela tiden satt Han ensam i sin Tronsal
Åren gick och Kungen väntade ännu...
Hon hade inte tid att se in i Hans ögon
Hon hade inte tid att kyssa Hans panna eller smeka Hans kind
Hon tog sig inte tid
Han fortsatte att viska om sin kärlek till henne,
men hon var för upptagen nu att ränna än hit och än dit
läsande boken
skriva listor av önskemål
och till slut lämnade hon Kungen - för att aldrig återvända
Hon slog följe med andra som läser Boken om Kungen och Hans Kungarike
men som aldrig kände Kungen
En annan ung kvinna fördes till gemaket och gifte sig med Kungen
på bröllopsnatten fick hon boken och hon visste att Boken var värdefull
så hon la den bredvid sin säng för att titta på den senare
Hon såg in i Kungens ögon - skådade Hans ansikte
och hon närmade sig Honom utan att veta hur Han skulle reagera
Han tog henne i Sina armar
och när Han omslöt henne med sina armar så hörde Hon Hans hjärtslag
och hon visste i samma sekund att hon aldrig någonsin ville ha ngåot annat
Timmarna gick och de förblev i varandras armar
De dansade och de sjöng tillsammans
och de talade om sin kärlek till varandra
Deras tankar blev som Ett
Deras önskningar var desamma - att tillfredsställa varandra
De var verkligen kära - de var i sanning Ett
Ibland tog Kungen Boken från hennes nattduksbord
och läste kärleksfullt ur den för Kungarikets Brud
Han undervisade henne när Han höll om henne
Han älskade Henne och höll henne nära sitt hjärta
och allt som de gjorde - gjorde de tillsammans
Hon hade ingen önskan att lämna Gemaket
Hon hade ingen längtan att öppna fönstret och se tillbaka på den värld hon kom från
Hon hade funnit frihet - sann frihet
i armarna på den Kung som hon älskade
Å, att vi skulle älska Kungen!
Å, att vi skulle lyssna till Hans hjärtslag!
Å, att vi skulle lägga ner allt det som vi tror glädjer Honom
och isället tillåta Honom att hålla oss så nära att vi vet med hela vår varelse
vad som verkligen glädjer Honom!
Å att vi skulle bli Ett med Honom - i sanning Ett i Honom!
Å, att vi skulle älska Honom så som Han har älskat oss!
Å, att vi skulle bli Hans Brud
Kött av Hans Kött
Själ av Hans Själ
Hjärta av Hans Hjärta
Ande av Hans Ande
Ett i Honom
Författare: Terah
09 januari 2009
~A baby´s hug~
We were the only family with children in the restaurant. I sat Erik in a high chair and noticed everyone was quietly sitting and talking. Suddenly, Erik squealed with glee and said, 'Hi.' He pounded his fat baby hands on the high chair tray. His eyes were crinkled in laughter and his mouth was bared in a toothless grin, as he wriggled and giggled with merriment.
I looked around and saw the source of his merriment. It was a man whose pants were baggy with a zipper at half-mast and his toes poked out of would-be shoes. His shirt was dirty and his hair was uncombed and unwashed. His whiskers were too short to be called a beard and his nose was so varicose it looked like a road map.
We were too far from him to smell, but I was sure he smelled.. His hands waved and flapped on loose wrists. 'Hi there, baby; hi there, big boy. I see ya, buster,' the man said to Erik.
My husband and I exchanged looks, 'What do we do?'
Erik continued to laugh and answer, 'Hi.'
Everyone in the restaurant noticed and looked at us and then at the man. The old geezer was creating a nuisance with my beautiful baby. Our meal came and the man began shouting from across the room, 'Do ya patty cake? Do you know peek-a-boo? Hey, look, he knows peek- a-boo.'
Nobody thought the old man was cute. He was obviously drunk.
My husband and I were embarrassed. We ate in silence; all except for Erik, who was running through his repertoire for the admiring skid-row bum, who in turn, reciprocated with his cute comments.
We finally got through the meal and headed for the door. My husband went to pay the check and told me to meet him in the parking lot. The old man sat poised between me and the door. 'Lord, just let me out of here before he speaks to me or Erik,' I prayed. As I drew closer to the man, I turned my back trying to sidestep him and avoid any air he might be breathing. As I did, Erik leaned over my arm, reaching with both arms in a baby's 'pick-me-up' position. Before I could stop him, Erik had propelled himself from my arms to the man.
Suddenly a very old smelly man and a very young baby consummated their love and kinship. Erik in an act of total trust, love, and submission laid his tiny head upon the man's ragged shoulder. The man's eyes closed, and I saw tears hover beneath his lashes. His aged hands full of grime, pain, and hard labor, cradled my baby's bottom and stroked his back. No two beings have ever loved so deeply for so short a time.
I stood awestruck. The old man rocked and cradled Erik in his arms and his eyes opened and set squarely on mine. He said in a firm commanding voice, 'You take care of this baby.'
Somehow I managed, 'I will,' from a throat that contained a stone.
He pried Erik from his chest, lovingly and longingly, as though he were in pain. I received my baby, and the man said, 'God bless you, ma'am, you've given me my Christmas gift.'
I said nothing more than a muttered thanks. With Erik in my arms, I ran for the car. My husband was wondering why I was crying and holding Erik so tightly, and why I was saying, 'My God, my God, forgive me.'
I had just witnessed Christ's love shown through the innocence of a tiny child who saw no sin, who made no judgment; a child who saw a soul, and a mother who saw a suit of clothes. I was a Christian who was blind, holding a child who was not. I felt it was God asking, 'Are you willing to share your son for a moment?' when He shar ed His for all eternity. How did God feel when he put his baby in our arms 2000 years ago. The ragged old man, unwittingly, had reminded me, 'To enter the Kingdom of God , we must become as little children.'
If this has blessed you, please bless others by sending it on. Sometimes, it takes a child to remind us of what is really important. We must always remember who we are, where we came from and, most importantly, how we feel about others. The clothes on your back or the car that you drive or the house that you live in does not define you at all; it is how you treat your fellow man that identifies who you are.
This one is a keeper.
'It is better to be liked for the true you, than to be loved for who people think you are......'
I looked around and saw the source of his merriment. It was a man whose pants were baggy with a zipper at half-mast and his toes poked out of would-be shoes. His shirt was dirty and his hair was uncombed and unwashed. His whiskers were too short to be called a beard and his nose was so varicose it looked like a road map.
We were too far from him to smell, but I was sure he smelled.. His hands waved and flapped on loose wrists. 'Hi there, baby; hi there, big boy. I see ya, buster,' the man said to Erik.
My husband and I exchanged looks, 'What do we do?'
Erik continued to laugh and answer, 'Hi.'
Everyone in the restaurant noticed and looked at us and then at the man. The old geezer was creating a nuisance with my beautiful baby. Our meal came and the man began shouting from across the room, 'Do ya patty cake? Do you know peek-a-boo? Hey, look, he knows peek- a-boo.'
Nobody thought the old man was cute. He was obviously drunk.
My husband and I were embarrassed. We ate in silence; all except for Erik, who was running through his repertoire for the admiring skid-row bum, who in turn, reciprocated with his cute comments.
We finally got through the meal and headed for the door. My husband went to pay the check and told me to meet him in the parking lot. The old man sat poised between me and the door. 'Lord, just let me out of here before he speaks to me or Erik,' I prayed. As I drew closer to the man, I turned my back trying to sidestep him and avoid any air he might be breathing. As I did, Erik leaned over my arm, reaching with both arms in a baby's 'pick-me-up' position. Before I could stop him, Erik had propelled himself from my arms to the man.
Suddenly a very old smelly man and a very young baby consummated their love and kinship. Erik in an act of total trust, love, and submission laid his tiny head upon the man's ragged shoulder. The man's eyes closed, and I saw tears hover beneath his lashes. His aged hands full of grime, pain, and hard labor, cradled my baby's bottom and stroked his back. No two beings have ever loved so deeply for so short a time.
I stood awestruck. The old man rocked and cradled Erik in his arms and his eyes opened and set squarely on mine. He said in a firm commanding voice, 'You take care of this baby.'
Somehow I managed, 'I will,' from a throat that contained a stone.
He pried Erik from his chest, lovingly and longingly, as though he were in pain. I received my baby, and the man said, 'God bless you, ma'am, you've given me my Christmas gift.'
I said nothing more than a muttered thanks. With Erik in my arms, I ran for the car. My husband was wondering why I was crying and holding Erik so tightly, and why I was saying, 'My God, my God, forgive me.'
I had just witnessed Christ's love shown through the innocence of a tiny child who saw no sin, who made no judgment; a child who saw a soul, and a mother who saw a suit of clothes. I was a Christian who was blind, holding a child who was not. I felt it was God asking, 'Are you willing to share your son for a moment?' when He shar ed His for all eternity. How did God feel when he put his baby in our arms 2000 years ago. The ragged old man, unwittingly, had reminded me, 'To enter the Kingdom of God , we must become as little children.'
If this has blessed you, please bless others by sending it on. Sometimes, it takes a child to remind us of what is really important. We must always remember who we are, where we came from and, most importantly, how we feel about others. The clothes on your back or the car that you drive or the house that you live in does not define you at all; it is how you treat your fellow man that identifies who you are.
This one is a keeper.
'It is better to be liked for the true you, than to be loved for who people think you are......'
08 januari 2009
Han överger oss aldrig
Ja, mitt i allt lidande
har vi en Gud som har burit allt lidande,
alla sjukdomar och all plåga på korset
för vår skull.
En Gud som vet vad lidande innebär!
Han känner med dig idag
och när du har många olika saker
som tynger dig så
går Han tätt invid din sida
för att tala med dig
uppmuntrande, kraftfulla ord.
Han bär dig och talar till dig,
milda kärleksfulla ord
som ska visa dig nya vägar
och ge dig nya perspektiv.
Genom de värsta svårigheterna
och problemen
får vi ny auktoritet
och ny kraft att möta ännu en dag,
ännu ett problem,
ännu en tid av svårigheter.
Han överger oss aldrig
även om det stundvis kan vara väldigt tungt
och mycket mörkt
så finns Han ändå vid vår sida
för att stötta och bära.
Det finns en djup tröst i att veta att vi inte går ensamma på vår vandring genom livet.
Det finns en trygghet i att veta att vi inte är ensamma i vår sorg, ångest, trötthet eller sjukdom.
Det finns en djup kärlek som flödar från de genomborrade händerna till oss när vi öppnar oss för det.
En ömhet som sveper över oss från Den som är förtrogen med sjukdom och som burit allt i sin egen kropp, för vår skull.
Det finns en vila i Hans famn som vi inte kan hitta någon annanstans.
Det finns en nåd hos Honom för allt vi inte förstår eller klarar av.
Det finns en vishet som vi får smaka på när vi ber om att få en del av den.
Det finns en kraft att hämta som vi inte kan finna i oss själva.
Det finns mer än vi förstår eller kan förmedla i Hans milda stämma och vänliga blick.
Det finns liv... och övernog.
Det finns oändlighet och drömmar.
Det finns visioner och förverkligande... det finns frihet.
Låt oss närma oss sann frihet tillsammans!
Anna*
har vi en Gud som har burit allt lidande,
alla sjukdomar och all plåga på korset
för vår skull.
En Gud som vet vad lidande innebär!
Han känner med dig idag
och när du har många olika saker
som tynger dig så
går Han tätt invid din sida
för att tala med dig
uppmuntrande, kraftfulla ord.
Han bär dig och talar till dig,
milda kärleksfulla ord
som ska visa dig nya vägar
och ge dig nya perspektiv.
Genom de värsta svårigheterna
och problemen
får vi ny auktoritet
och ny kraft att möta ännu en dag,
ännu ett problem,
ännu en tid av svårigheter.
Han överger oss aldrig
även om det stundvis kan vara väldigt tungt
och mycket mörkt
så finns Han ändå vid vår sida
för att stötta och bära.
Det finns en djup tröst i att veta att vi inte går ensamma på vår vandring genom livet.
Det finns en trygghet i att veta att vi inte är ensamma i vår sorg, ångest, trötthet eller sjukdom.
Det finns en djup kärlek som flödar från de genomborrade händerna till oss när vi öppnar oss för det.
En ömhet som sveper över oss från Den som är förtrogen med sjukdom och som burit allt i sin egen kropp, för vår skull.
Det finns en vila i Hans famn som vi inte kan hitta någon annanstans.
Det finns en nåd hos Honom för allt vi inte förstår eller klarar av.
Det finns en vishet som vi får smaka på när vi ber om att få en del av den.
Det finns en kraft att hämta som vi inte kan finna i oss själva.
Det finns mer än vi förstår eller kan förmedla i Hans milda stämma och vänliga blick.
Det finns liv... och övernog.
Det finns oändlighet och drömmar.
Det finns visioner och förverkligande... det finns frihet.
Låt oss närma oss sann frihet tillsammans!
Anna*
07 januari 2009
Förlåtelse
Jag hade jättesvårt med förlåtelse för att det kändes som om jag gick runt i cirklar och aldrig kom någonstans. Jag hade många som jag behövde förlåta och förlät och förlät och det tog aldrig slut någon gång.
Då insåg jag att jag behövde gå inför Gud och fråga Honom varför detta hände mig. Han visade mig att jag bara förlät en specifik situation eller enskild grej, men jag behövde förlåta allt en gång för alla. Så jag satte mig och skrev ner allt som upptog min uppmärklsamhet som hade med förlåtelse att göra. Varje dag i två veckor skrev jag ner allt. Jag bad Den Helige Ande att uppenbara för mig om det var något annat och när det i mitt hjärta och i min själ inte fanns något mer som skavde så kände jag att jag var färdig.
Jag gick då till min pastor och bad honom lyssna på mig och sen ge mig syndernas förlåtelse. Jag förlät allt som jag hade skrivit ner och jag bad också om förlåtelse för min del i allt som skett. Han gav mig syndernas förlåtelse och satte mig fri. Jag hade aldrig upplevt den sortens frid som jag fick uppleva den dagen och ännu kan jag känna skillnaden. Skillnaden mellan att alltid ha "myrornas krig" på insidan i hjärta och tanke till att allt blir lugnt. Det är en frid som är större än vi kan tänka oss. Gud är såååååååå god!
Han visade mig också att det finns fyra olika delar i förlåtelsen:
1. När vi förlåter sätter vi oss själva fria. Oförlåtelse äter och tär på oss och gör oss upptakna med minnen och hemskheter, tankar och känslor som vi inte regerar över. När vi förlåter sätter vi oss själva fria och de som har orsakat smärtan kan inte fortsätta att skada oss längre.
2. När vi förlåter så sätter vi den människan som gjort oss illa fri att stå för allt de gjort inför Gud. Gud har då en möjlighet att förändra dem, arbeta med dem och de får lov att vara ansvariga för allt, gott och ont, inför Honom som dömer rättvist.
3. När vi förlåter ställer vi oss i en position så att Gud kan låta Sina välsignelser flöda ner över oss. Vi är mer öppna att höra Hans röst och har en större frimodighet att göra det Han visar oss också.
4. När vi förlåter får vi mer kraft att göra det som Gud har kallat oss till att göra. Det befriar oss från falsk skuld och skam och ger oss mer kraft och förmåga att göra ännu större ting.
Men det finns ingen genväg fram till förlåtelse. Vi behöve mogna in i den. Hitta vägar som kommer att sätta oss fria. Det kan ta tid och vi behöver finna vår egen väg. Ändå vet jag att Gud är suverän på att lösa människor. Någon gång, någonstans, finns det förlösande ordet, den förlösande sången, det förlösande samtalet. Ta tag i det goda när det kommer och håll fast vid det du upplevde så kommer förändringar att ske och de leder till frihet.
Jag hoppas att detta betydde något för någon! Gud älskar dig sååååååå mycket!
Sunshine*
I all rättvisa behöver vi också tillägga att det är tufft att be om förlåtelse och det är också svårt att ta emot förlåtelse många gånger. Ändå ser Gud till hjärtat och hjälper oss att komma dit om vi vill det, för det som sker är mycket större än vi kan se eller tänka. Det är mycket mer verkningsfullt än vi skulle kunna tro. Att möta vår rädsla säga ifrån och förlåta sig själv är stort, mycket stort. Och Gud som är tidlös finns där i det förflutna och ställer allt till rätta och ger oss nya minnen. Det är enormt stort. Och friden är stor också. Det är en mycket givande resa för den som vill göra den. Det är en resa som frigör och löser. Men visst kostar det på, visst kan det vara verkligt svårt, verkligt tufft, jättejobbigt ibland. Samtidigt är Gud oändligt god och vill ge oss alla möjligheter att leva ett gott liv när vi går vidare.
För kristna betyder det inte att vi ska glömma när vi har förlåtit. Vi ska dra nytta av den lärdom som vi fått igenom det som hänt och se till att det inte händer så lätt igen. Det finns vissa risker som vi tar när vi älskar och ber för alla människor. Vi utsätter oss för att bli sårade. Men samtidigt så är belöningen större än vi kan tänka oss den om vi vågar göra detta. Belöningen kan bli en livslång vänskap och glädjen av att se många människor befolka himlen. Gud, som är relation, vill att vi ska ha goda relationer med de människor som vi berört, och berör genom våra liv. När vi har gått igenom en tuff tid så ska vi dra lärdom av allt som har skett, be för det och göra allt som står i vår makt för att försonas. Ibland kan det betyda att be om förlåtelse för att sätta någon fri, trots att vi själva inte har gjort något fel. Hmmm... ja, om du ber Gud om uppenbarelse över detta så kommer Han att visa dig hur det kan hänga ihop.
Gud välsigne dig som brottas med tankar runt någon enskild människa, att ta itu med den relationen och bli fri... äntligen!
Anna*
Då insåg jag att jag behövde gå inför Gud och fråga Honom varför detta hände mig. Han visade mig att jag bara förlät en specifik situation eller enskild grej, men jag behövde förlåta allt en gång för alla. Så jag satte mig och skrev ner allt som upptog min uppmärklsamhet som hade med förlåtelse att göra. Varje dag i två veckor skrev jag ner allt. Jag bad Den Helige Ande att uppenbara för mig om det var något annat och när det i mitt hjärta och i min själ inte fanns något mer som skavde så kände jag att jag var färdig.
Jag gick då till min pastor och bad honom lyssna på mig och sen ge mig syndernas förlåtelse. Jag förlät allt som jag hade skrivit ner och jag bad också om förlåtelse för min del i allt som skett. Han gav mig syndernas förlåtelse och satte mig fri. Jag hade aldrig upplevt den sortens frid som jag fick uppleva den dagen och ännu kan jag känna skillnaden. Skillnaden mellan att alltid ha "myrornas krig" på insidan i hjärta och tanke till att allt blir lugnt. Det är en frid som är större än vi kan tänka oss. Gud är såååååååå god!
Han visade mig också att det finns fyra olika delar i förlåtelsen:
1. När vi förlåter sätter vi oss själva fria. Oförlåtelse äter och tär på oss och gör oss upptakna med minnen och hemskheter, tankar och känslor som vi inte regerar över. När vi förlåter sätter vi oss själva fria och de som har orsakat smärtan kan inte fortsätta att skada oss längre.
2. När vi förlåter så sätter vi den människan som gjort oss illa fri att stå för allt de gjort inför Gud. Gud har då en möjlighet att förändra dem, arbeta med dem och de får lov att vara ansvariga för allt, gott och ont, inför Honom som dömer rättvist.
3. När vi förlåter ställer vi oss i en position så att Gud kan låta Sina välsignelser flöda ner över oss. Vi är mer öppna att höra Hans röst och har en större frimodighet att göra det Han visar oss också.
4. När vi förlåter får vi mer kraft att göra det som Gud har kallat oss till att göra. Det befriar oss från falsk skuld och skam och ger oss mer kraft och förmåga att göra ännu större ting.
Men det finns ingen genväg fram till förlåtelse. Vi behöve mogna in i den. Hitta vägar som kommer att sätta oss fria. Det kan ta tid och vi behöver finna vår egen väg. Ändå vet jag att Gud är suverän på att lösa människor. Någon gång, någonstans, finns det förlösande ordet, den förlösande sången, det förlösande samtalet. Ta tag i det goda när det kommer och håll fast vid det du upplevde så kommer förändringar att ske och de leder till frihet.
Jag hoppas att detta betydde något för någon! Gud älskar dig sååååååå mycket!
Sunshine*
I all rättvisa behöver vi också tillägga att det är tufft att be om förlåtelse och det är också svårt att ta emot förlåtelse många gånger. Ändå ser Gud till hjärtat och hjälper oss att komma dit om vi vill det, för det som sker är mycket större än vi kan se eller tänka. Det är mycket mer verkningsfullt än vi skulle kunna tro. Att möta vår rädsla säga ifrån och förlåta sig själv är stort, mycket stort. Och Gud som är tidlös finns där i det förflutna och ställer allt till rätta och ger oss nya minnen. Det är enormt stort. Och friden är stor också. Det är en mycket givande resa för den som vill göra den. Det är en resa som frigör och löser. Men visst kostar det på, visst kan det vara verkligt svårt, verkligt tufft, jättejobbigt ibland. Samtidigt är Gud oändligt god och vill ge oss alla möjligheter att leva ett gott liv när vi går vidare.
För kristna betyder det inte att vi ska glömma när vi har förlåtit. Vi ska dra nytta av den lärdom som vi fått igenom det som hänt och se till att det inte händer så lätt igen. Det finns vissa risker som vi tar när vi älskar och ber för alla människor. Vi utsätter oss för att bli sårade. Men samtidigt så är belöningen större än vi kan tänka oss den om vi vågar göra detta. Belöningen kan bli en livslång vänskap och glädjen av att se många människor befolka himlen. Gud, som är relation, vill att vi ska ha goda relationer med de människor som vi berört, och berör genom våra liv. När vi har gått igenom en tuff tid så ska vi dra lärdom av allt som har skett, be för det och göra allt som står i vår makt för att försonas. Ibland kan det betyda att be om förlåtelse för att sätta någon fri, trots att vi själva inte har gjort något fel. Hmmm... ja, om du ber Gud om uppenbarelse över detta så kommer Han att visa dig hur det kan hänga ihop.
Gud välsigne dig som brottas med tankar runt någon enskild människa, att ta itu med den relationen och bli fri... äntligen!
Anna*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)