Flyktnarkomaner

Jag hörde ett ord som talade starkt till mig igår...flyktnakoman...

Visst känner vi alla någon som har gjort flykt till en livsstil. Ett sätt att ta sig igenom livet utan att behöva ta ansvar för någonting och utan att bry sig om hur de andra mår som finns runt omkring. Jo, eller den totala motsatsen, att fly från sig själv genom att engagera sig i allt och alla som är runt omkring och göra det till sitt liv. Att fly i arbete och i duktighet för att ingen ska ha något att klaga på och för att få lite medömkan när man är trött och grinig. Oj, vad många flyktnarkomaner jag känner i min närhet.

Jag har själv varit en flyktnarkoman. Jag har flytt i det ena och det andra, i mat, prylar, kläder, att handla, att spela datorspel, att prata i telefonen, jobba, att vara duktig, att medla mellan andra, att sitta vid datorn, att sova bort min tid, att engagera mig så totalt i andra att jag åsidosätter mig själv... o, ja, och allt är ju gott! Det är inga stora synder i det... till synes... men ändå så vet jag att det inte är Guds plan med mitt liv. Men för att jag skulle ge upp flykten i mitt liv så behövde jag förstå att Gud älskar mig gränslöst mycket och att jag inte alls är tillspillogiven, åsidosatt och förkastad. Jag behövde ta mig igenom de mörkaste tiderna i mitt liv och för att kunna göra det så behövde jag mycket trygghet i Gud.

Jag hade varit oerhört tacksam till Jesus för frälsningen, men såg på den tiden Gud som en rätt grym en som inte brydde sig särskilt mycket om barn och särskilt inte om mig. Jag var rädd att komma till Honom för jag hade fått så mycket stryk, så mycket som hade sargat mig inuti förut, att jag inte skulle klara av en smäll från Gud. Så när människor sa att det ena eller andra var ett Guds straff så rös jag och drog mig ännu en bit bort.

Nu vet jag att det inte alls är sant. Gud straffar inte genom naturkatastrofer eller olyckor. Han straffar inte genom övergrepp till ande, kropp och själ. Han vill inget hellre än att se oss må bra och vara lyckliga. Han kämpar dag ut och dag in med att få oss att förstå de principer som kommer att sätta oss fullständigt fria från denna världens alla angrepp. Problemet är att man inte kan fortsätta fly om man vill upptäcka dessa principer. Man behöver stanna upp och fånga upp de signaler som Han ger oss för att sedan agera utifrån det vi lärt oss. Då förvandlas vi inifrån och ut och förvandlingen blir bestående och verksam. Det är mäktigt att få uppleva detta!

Nu när jag har slutat att fly och ser tillbaka på mitt liv, förstår jag varför allt har varit så som det har varit. Jag förstår varför livet har varit så tufft och jag gått på så många törnar. Jag förstår att det först och främst är mitt tänkande som behöver förändras och mitt hjärta bevaras. Ty därifrån utgår livet.

Så hav tröst, alla älskade flyktnarkomaner, Gud helar också detta i våra liv! Det finns en gåva som är större än något annat och det är att sätta sig ner vid Jesu fötter som Maria och bara ta emot från Honom, unna dig själv den vilan och låt Honom ge dig nya direktiv. Visst kan det vara så att Han säger att vi behöver ta itu med storstädning i vårt inre, bland minnen, erfarenheter, tankar och känslor. Kanske är det så att Han säger att vi ska ta första steget till försoning i någon relation, som har varit jobbig genom att vi har blivit sårade.

-Men det var ju dom som sårade mig... det är också dom som ska komma och be mig om förlåtelse.

Ok, visst, i en perfekt värld skulle det kunna ske, men om det ännu inte skett efter flera år av osämja, plåga och ältande, så kan det vara ide´ att välja att förlåta dem först för att sedan kunna säga till dem när de kommer och ber om förlåtelse: - Du, det gjorde jag för länge sedan. Oroa dig inte över det! Gud har gett mig kompensation för allt som skedde då!

För det är precis så det fungerar. Vi får kompensation på många olika plan när vi väljer att ta steget att förlåta innan den som sårat oss ber om det. Vi sätter framför allt oss själva fria och ställer oss i en position så att Gud kan välsigna oss och ge oss kompensation för det som hänt. Dessutom är kompensationen riklig!!!

Jag säger inte att det är lätt. Det krävs ett starkt viljebeslut, att vara övertygad om att jag inte vill fortsätta att plåga mig själv över något som hänt för länge sedan och gå och må dåligt över det, låta tankarna mala och älta det. Istället väljer jag att ställa mig inför Gud och säga: - Så här bedrövligt ser det ut i mitt liv, och jag vill inte ha det så här längre. Förlåt för att jag slösat bort så mycket tid och energi på något som är helt fruktlöst! Hjälp mig att släppa taget om allt som varit!

Då kommer Han att göra det! Var så säker!

Gud kommer att välsigna var och en som väljer att sluta fly med ett överflöd av goda gåvor från nådens tron!

Anna*